”Tolgmodellen” är nu redo att spridas till fler platser!

Inom Nybrukarna har vi under de senaste fyra åren utvecklat en modell som ska korta nyanländas väg till etablering. Det unika med modellen är att den ser till hela människan. Genom en kombination av praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik får deltagarna kunskaper och verktyg till att ta nästa steg in i samhället. Genom att den organiseras utifrån förutsättningarna i en by eller ort gynnar den också möten och integration där.

Nu är vi mitt uppe i att utveckla en handbok så att det ska bli enkelt att sätta igång “Tolgmodellen” på nya platser.  

Ingela Eriksson som är projektledare beskriver Tolgmodellen så här:

– Tolgmodellen är en tio veckor lång arbetsmarknadsinsats för etablering av nyanlända. Vår utgångspunkt  är att se till hela människan, eftersom vi tror att det kortar vägen för en etablering i sitt nya hemland. Deltagarna har praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik på sitt schema. Modellen är utformad med bas i forskning, uttalade behov kring etablering och möjligt utförande i Tolg. Det är en nyskapande modell. Få initiativ ser idag till hela människan, men många ser behovet och möjligheten med detsamma.

– När de tio veckorna är slut för deltagarna, vet var och en vad som är lämpligt nästa steg att ta. De har blivit sedda och de har fått lära sig – och oss – både det ena och det andra. Det är tydligt att när de lämnar oss så är det med högre självkänsla och en god portion utvecklat språk jämfört med första gången vi sågs.

Från vår plats på jorden
Hon berättar vidare om hur idén tog form.

– Allt börjar ju med en idé, och så förstås även detta. Vi var några i Tolg som såg ett behov av att börja se mer till hela människan generellt än vad vi gör i dagens samhälle. Vi såg att flyktingströmmarna ökade och insåg att vi alla behöver hjälpas åt för att för att få människor att må bra och landa på en ny plats. Vi såg möjligheterna att göra något från den plats på jorden vi befann oss. De här tre delarna sammanfogades till en enhet, och så var resan med Tolgmodellen igång.

Från förstudie till genomförande med deltagargrupper
När grundidén kommit till kändes den självklar att arbeta vidare med. Ingela berättar att hon  gjorde mycket research om initiativ som gjorts tidigare och hittade flera bra – men inte heltäckande insatser. Tanken om att se till hela människan vid etablering växte sig starkare och starkare och efter några månader skickade vi in en projektplan för att göra en förstudie. Syftet var helt enkelt att se om det gick att skapa en modell för etablering av nyanlända med hela människan i fokus och att använda landsbygden som plattform för det.

– Glädjande nog fick vi projektplanen beviljad hos Leader Linné Småland.

Under åtta månader pågick förstudien. Ingela läste in sig på forskning, gjorde studiebesök, intervjuade människor som arbetade med målgruppen för att se vilka behov som fanns. Hon undersökte vilken förankring rent konkret som kunde ske i byn Tolg. Resultatet av förstudien blev konceptet Tolgmodellen, färdig för att köra pilotomgångar av. Arbetsförmedlingen i Växjö tyckte att detta var ett intressant koncept att testa, så nästa steg blev att genomföra ett pilotprojekt.

Första omgången med deltagare genomfördes under hösten 2017.
– Det var förstås ett mycket spännande steg att ta, berättar Ingela. Jag menar, det är ju en sak att ha en idé på pappret – en helt annan sak när det är dags att möta människorna. Vi vill ju verkligen att det ska bli så bra som möjligt för varje individ, men vi kan inte säkert veta om modellen egentligen är ett bra koncept.

När vi nu genomfört flera omgångar, samt finjusterat konceptet något, kan vi konstatera att Tolgmodellen fungerar riktigt bra. Den verkar vara en väg till en snabbare etablering i sitt nya hemland då den får både en kartläggande och självkänslehöjande funktion för varje deltagare.

– Eftersom vi ser individen i så olika sammanhang och under en längre period, så lär vi känna hen och kan med god förankring rekommendera nästa lämpliga steg att ta, menar Ingela

Utslussning
Något vi lagt till modellen är en utslussning, där varje deltagare får en “utslussare” från Tolg.

–  Trepartsmöten med handläggare från arbetsförmedlingen, utslussare och deltagare är exempel på det som görs för att överföringen från kartläggningen i Tolg ska komma till bäst nytta för individen, berättar Ingela. Något som visat sig vara väldigt värdefullt är när utslussaren använt sina kontakter och nätverk för att hitta praktikplats eller jobb som passar deltagaren, berättar hon vidare.  

Resultat: för deltagarna och från byperspektiv
Jag ber Ingela berätta mer om resultatet, både för deltagarna, men också utifrån byperspektiv.

– Det är så tydligt att deltagarna under sina tio veckor här både höjer sin självkänsla, hittar ett sammanhang och utvecklar sitt språk, säger Ingela och fortsätter: – Det är fantastiskt att se. Och väldigt svårt att förklara för den som inte varit med.

I byn har deltagarna blivit väldigt välkomnade. För att en sådan här insats ska fungera är förankringen i byn en viktig pusselbit. Och här har många bybor involverat sig för att deltagaromgångarna ska flyta på. Det gäller allt från skjuts av deltagare, till lokaler att vara i, till praktikuppgifter, till handledarskap, till studiebesök, till att säga hej till deltagare när de träffats i byn. Känslan av sammanhang har varit stor och deltagarna har känt sig trygga här. Vi i Nybrukarna har t.ex. kunnat erbjuda en av de tidigare deltagarna säsongsjobb i våra odlingar, vilket har fungerat riktigt bra.

Vad har du själv lärt dig under arbetet med förstudie och pilotprojekt, frågar jag Ingela.

– Oj, jag har lärt mig så otroligt mycket under de här åren med Tolgmodellen. Om forskningsläget, om människors situation i sitt nya hemland, om andra kulturer, om byråkrati, om byn jag bor i, om mig själv… Att arbeta med Tolgmodellen är en enorm förmån.

Spridning till nya platser
– Just nu har vi gått in i en ny fas, berättar Ingela. De avtalade testomgångarna är avslutade och vi tittar nu på hur resultatet blev. Vi arbetar också med att sprida vidare våra erfarenheter för att på så vis göra det enklare för nya aktörer och nya platser att använda modellen. En handbok håller på att tas fram och vi letar just nu efter nya platser och aktörer som vill testa modellen på sin ort.

Tolgmodellen om fem år
Jag ber Ingela fundera över vilken effekt hon hoppas att Tolgmodellen har fått om fem år.

– Om fem år hoppas jag att fler arbetar med hela människan som utgångspunkt. Jag hoppas att konceptet Tolgmodellen har vuxit in i flera verksamheter runtom i landet och att de anpassats till förutsättningarna för varje plats och varje grupp som deltar. Och så hoppas jag förstås att det ger resultat för individerna som deltar – att de etablerar sig snabbare i sitt nya hemland.

Mer om Tolgmodellen finns att läsa i vår handbok, en del texter är klara, andra på väg.

, den 2019/02/13, Kommentera

Intervju med KRAVs ordförande Linus Källander – Dags för ett kriterie-baserat regelsystem inom KRAV?

Inledning
Vi i Nybrukarna vill att vår produktion ska vara så hållbar som möjligt. Vi gödslar med gröngödsel samt med dynga från närliggande gårdar och stall och använder givetvis inga kemiska bekämpningsmedel. Fröer, plantjord och annat vi köper in är i högsta möjliga mån ekologiska. Dock är vi (ännu) inte KRAV-certifierade. Vilket egentligen är konstigt eftersom vi allesammans är stora förespråkare av KRAV. Vi har som långsiktigt mål att certifiera oss, har haft ett rådgivningstillfälle med ett av certifieringsföretagen, men har än så länge inte tagit steget att KRAV-certifiera oss. Våra argument för att avvakta har så här långt varit:

  • Vår diversifierade produktion med andelar som försäljningssätt är inte anpassad till att mätas enligt KRAVs regler. Vi väger t.ex. aldrig vår skörd, och vi gödslar, sår, planterar och skördar hela tiden successivt, vi samodlar flera olika grödor och tillämpar även successiva grödor under samma säsong. Vi har inte hittat något sätt att mäta detta, som inte blir alltför tidskrävande.
  • Vi har bara 1-årsarrende på hälften av vår odlingsmark. Och eftersom omläggningstiden är 2 år känns det väldigt osäkert att certifiera den odlingsplatsen.
  • Vi jobbar hårt för att minimera vår administration, och att KRAV-certifiera tror vi istället skulle innebära en ökning av administrationen.
  • Våra kunder har inte efterfrågat en certifiering. Eftersom vi säljer direkt till våra kunder, utan mellanhänder verkar det som om de är helt nöjda med transparensen vi visar i produktionen via olika kommunikationskanaler.

Alltså: vi ser framför oss att en certifiering skulle innebära extra jobb, samtidigt som vi inte räknar med att kunna öka priset. Därför har vi valt att avvakta med att certifiera oss tills dess att vi ser en tydlig fördel för oss.

Men det här känns ändå inte helt bra för mig. Jag har den sista tiden dessutom stött på ganska många småskaliga producenter som resonerar på samma sätt. Det är administrationen och kostnaden som jag oftast har hört som anledningarna till att inte certifiera sig. Men kanske också kontrollerna – vi verkar i ett land där mängden regler att ha koll på för den småskaliga företagaren ofta känns oöverstigligt redan som det är. Att helt frivilligt addera extra regler ovanpå detta, känns därför inte särskilt motiverande.

För att få diskutera detta motstånd jag både själv känner, och som jag har mött hos många andra små producenter, bestämde jag därför möte med KRAVs ordförande Linus Källander.

Möte med Linus Källander

Linus är uppvuxen på en ekologisk gård i Sörmland. Där var det alltid självklart att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och välja så naturliga metoder som möjligt. Hans föräldrar var eko-pionjärer som, förutom arbetet på gården, också har arbetat mycket med att starta organisationerna som ska stötta utvecklingen av det ekologiska jordbruket, som exempelvis Ekologiska Lantbrukarna. Så Linus har helt enkelt vuxit upp med engagemanget för ekologiskt och funnits med mitt i de här diskussionerna, ända sedan starten av den svenska ekorörelsen. Själv har han dock främst engagerat sig i frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Han har t.ex. varit med och startat organisationen Sveriges Ungdomsråd. Linus arbetar för närvarande på Regeringskansliet med unga och nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
– Samtidigt har det alltid varit hållbar utveckling som varit min drivkraft och det går ju inte att separera dessa frågor från social utveckling. I en hållbar, stabil och demokratisk värld måste vi också kunna producera mat på ett sätt som inte skadar, människor, natur eller djur, säger Linus.  

Linus ingång i KRAV gick via Dyrare mat, nu!, en tankesmedja/lobbyorganisation han startade 2010.

Driva på utvecklingen
– Min vision för hållbart jordbruk är väldigt lik den som KRAV har, berättar Linus. Produktionen av mat ska kunna ske utan att belasta framtida generationers möjligheter att försörja sig själva.

– Men jag är också övertygad om att den dagen då all mat är hållbart producerad, kommer KRAV fortfarande att behövas. KRAV kommer alltid ha ett uppdrag i att driva på utvecklingen – den kraften behövs. KRAV kommer fortsätta att spela en viktig roll i att de som vill gå före och vara mer hållbara en alternativen ska kunna få mer betalt för sina produkter.

Ökat värde av det svenska lantbruket
Linus tycker att den klassiska konflikten mellan eko och konventionellt är missriktad. Det ekologiska jordbruket har en del mycket att lära av det konventionella, t.ex. i form av rationella system. Men det konventionella har också mycket att lära av det ekologiska. Vi behöver se att båda varianterna utvecklas.

Är det bra att det finns en konflikt, undrar jag?

Att det finns en konflikt beror ju i mångt och mycket på att KRAV startade som ett alternativ och därmed också som en kritik av det konventionella jordbruket, menar Linus. Sedan är väl konflikten i sig aldrig positiv, fortsätter han.

Men man kan absolut se värdet av att det ekologiska faktiskt driver på det konventionella, säger han. Och genom att vi utvecklar hela det svenska lantbruket mot ökad hållbarhet ökar vi också värdet av hela det svenska lantbruket.

Sedan poängterar Linus vikten av den personliga drivkraften hos den enskilde lantbrukaren. Vilka värden som driver en, vad som engagerar och intresserar en, men också vilka förutsättningar man har.

Hur gör vi matproduktionen fossilfri?
Vad KRAVs roll är framöver, frågar jag?

När KRAV bildades var den ekologiska produktionen så liten att den knappt fanns. Den sågs därför som konstig och ja, alternativ. EUs ramverk för ekologisk produktion kom långt senare. Så KRAV kommer från rollen av att vara pådrivande, att jobba för skapa en marknad för de ekologiska produkterna och skapa enhetliga regler för hur den ekologiska produktionen ska gå till.

I och med EUs ramverk för ekologisk produktion kom till så har KRAVs roll förändrats. KRAV ska nu vara något mer än det EU-ekologiska. Vad som blir allt tydligare, inte minst i vår nya strategi är att vi måste också vara pådrivande, berättar Linus.

Att det finns ett EU-regelverk för ekologiskt samt ett stödsystem som är byggt utifrån detta är bara att förhålla sig till. Det är inte det som är vår drivkraft. Vår definition av hållbarhet ska grunda sig i djupare ekologiska principer än så. I KRAV kan vi bygga in helt andra värden än i det EU-ekologiska. Inom KRAVs regelverk kan vi utveckla produktionen på ett helt annat sätt.

Inom KRAV pratar vi just nu kring klimatfrågan: hur blir vi fossilfria? Det är den rollen jag tycker KRAV ska ha: att driva på gå före, även gentemot de EU-ekologiska. Sedan måste KRAV också  ge ett tydligare mervärde för producenterna.

KRAV-certicera sig som småskalig producent?
Jag som liten, småskalig grönsaksodlare, vad vinner jag på att certifiera mig, frågar jag Linus?
– Jag tycker man kan se det på två sätt, svarar han: dels ska KRAV kunna underlätta din vardag genom att erbjuda ett tydligt stöd i regler och verktyg. Dels är du med och stödjer vårt påverkansarbete gentemot konsumenterna och kan dra nytta av den efterfrågan att vilja köpa ekologiska och hållbara varor som skapas. Själva certifieringen är sedan beviset för att du uppfyller produktion på en viss nivå. KRAV är dessutom en organisation som man kan påverka, vilket inte är fallet med det EU-ekologiska ramverket. För den småskaliga producenten är det självklart viktigt att certifieringen ger ett mervärde i slutändan, fortsätter han.

Jag uttrycker min oro över ökad administration. Han poängterar att ska man följa regelverket ska man ju också tåla att kontrolleras. Tiden och kostnaden för kontrollen ska ju jämföras med att man i slutändan kan få mer betalt för sina produkter.

Kriterie-baserat reglersystem
Sedan fortsätter Linus genom att säga att KRAVs regler ska bli mer lättanvända för dig som producent – där har KRAV ett jobb att göra, menar han. Inte i att sänka ribban, poängterar han, utan i att göra reglerna enklare att följa. Han berättar att man inom KRAV just nu ser över möjligheterna att utveckla kriterie-baserade regler. Syftet är att ha mer målstyrda regler. Det finns ju exempelvis olika sätt att minska sin energiförbrukning eller uppnå en hög biologisk mångfald på. Kan man då sätta en regel/ett kriterium, men inte detaljstyra sättet som producenten uppnår den på, blir systemet mer öppet för dig som producent att välja en metod som passar dig.

Ett sådant system skulle ge mer frihet för producenterna.

Viktiga värdebärare
Jag undrar om KRAV har någon strategi kring om det finns någon viss storlek på producenter man tycker är viktiga eller mindre viktiga att få med sig?

– Vi har en stor ödmjukhet för att det är i primärproduktionen som den stora miljönyttan sker.

De småskaliga producenterna som säljer direkt till konsument blir ju också väldigt viktiga värdebärare. Därför är det viktigt för oss att vi har regler som är användbara för den småskaliga producenten. Vi måste ju också lyssna på vad de småskaliga vill ha ut av KRAV, utöver konkreta regelverk. Vad kan KRAV hjälpa till med? Vi har precis antagit en verksamhetsplan för 2019, vilken har stort fokus på dialog med producenter. Sen tror jag inte man ska tänka att alla småskaliga har samma behov, grönsaksproducenterna har t.ex. inte samma behov som fjäderfäproducenterna.

KRAV ska bli mer synliga
Vad har vi att förvänta oss av KRAV framöver?
Att KRAV blir mycket mer synliga, att vi ska blir en större del av den offentliga debatten. Vi har t.ex. gjort en, för oss, ganska liten kampanj i höst där vi pratat om klimatfrågan kopplat till sommarens torka. Att tala till konsumenten som medborgare och inte bara som konsument är en av våra ingångar framöver, något vi gjorde i den här kampanjen.

Trepartscertifiering bygger förtroende
Linus berättar att han själv stått på Bondens marknad i Stockholm i över 15 år och sålt grönsaker och andra produkter från föräldragården. Han berättar att det absolut finns de som söker efter KRAV-märket, men att de allra flesta nöjer sig med att det är en bonde som säljer. Här tycker han att KRAVs kommunikationsarbete gentemot konsumenterna blir väldigt viktigt: för KRAV gäller det helt enkelt att skapa en efterfrågan på KRAV-certifierade produkter. Då kommer också steget för producenterna att ställa om bli mer självklart. Han är också övertygad om att en tredjepartscertifiering hjälper till att bygga förtroende mellan producent och konsument. – För konsumenten är det ju i princip omöjligt att bedöma om du på kvällarna går och sprider roundup på vallarna eller inte, exemplifierar han.

 

, den 2018/12/21, 1 kommentar

Förstudien Grön landsbygdsintegration – vad blev resultatet?

I september körde vi igång förstudien Grön landsbygdsintegration. Efter ett antal månaders research, funderande och modellbyggande är det nu dags att börja sammanfatta och blicka framåt.

Förstudien har undersökt om det går att  att kombinera praktik/utbildning/grön rehabilitering i etableringen av nyanlända och att göra det på landsbygden. Vi har läst in oss på forskning, pratat med människor för att ta del av erfarenheter och diskuterat vilka behov det finns kring att arbeta med de här frågorna framöver.

Fokus har hela tiden varit att se till hela människan vid etablering. Men, från början visste vi förstås inte riktigt om det skulle vara möjligt att kombinera de olika delarna i en praktisk modell. Efter mycket funderande och diskuterande har vi nu ett förslag!

Frunas hage, en samarbetspartner i förstudien och vid ett genomförande.
Foto: Flygfoto Tolg

 

Det konkreta resultatet är det vi kallar Tolgmodellen. Det är en insats på tio veckor för nyanlända som innehåller såväl utbildning, som praktik, som hälsofrämjande aktiviteter. Det är en flexibel kombinationsmodell med moduler. Just nu arbetar vi för att kunna testa den med pilotomgångar för att se om den kan vara en väg för snabbare etablering i sitt nya hemland. Modellen är tänkt att testas lokalt men att kunna spridas nationellt.

Vid ett genomförande kommer Nybrukarna att samarbeta med flera lokala företag, såsom Frunas hage och Hillebil Andersen. Ett pilotgenomförande innebär också ett nära samarbete med den lokala Arbetsförmedlingen och Tolg Sockenråd. I modellen finns både ett utbildningspaket, ett praktikpaket och ett hälsofrämjande paket. Allt framtaget i en kombination av vad forskningen säger, vilka behov som finns och vad som går att praktiskt genomföra.

Hillebil Andersens trädgård kommer att kunna användas som hälsoträdgård vid ett genomförande. Foto: Hillebil Andersen

 

Under de här månaderna har vi lärt oss så mycket om både det ena och det andra. Framförallt har vi märkt att det finns stor vilja och efterfrågan till att göra helhetsinsatser med individfokus, vilket förstås glädjer oss mycket. Vi känner oss mycket optimistiska för det framtida arbetet med Tolgmodellen och under våren arbetar vi vidare med att förankra och att ta det till ett nästa steg.

Vill du veta med om förstudien? Kanske funderar du kring hur idén vuxit från frö till planta som nu är reda att skolas om för att få möjlighet att rota sig och bli större? Hör av dig till Ingela .

 

 

Förstudien Grön landsbygdsintegration har finansierats av Leader Linné Småland och Jordbruksverkets landsbygdsfond.

, den 2017/04/25, Kommentera

Med skolodling som pedagogiskt verktyg, Marie Brauer berättar

Förra årets skolodling blev stor succé med  engagerade elever och personal. Marie Brauer, pedagog på Tolg skola, berättar här om hur personalen använde sig av samarbetet med Nybrukarna och odlingen för att arbeta med värdeskapande pedagogik och hållbar utveckling:

– Ja, det började egentligen med att vi blev nyfikna på vad Nybrukarna egentligen gjorde på åkern vi har utsikt mot från skolan. Både jag och eleverna såg hur det arbetades med odlingen och jag kollade om inte vi kunde få göra ett studiebesök. Sagt och gjort, i slutet av vårterminen gick jag och klass 3-4 ner till odlingen där vi fick både så frön, lära oss en del om odling och räkna ut t.ex. radavstånd och hur mycket man fick plats med på en rad.

Maja visar hur en såmaskin fungerar för några elever och Marie.

– När höstterminen sedan drog igång började arbetslaget att planera ett tema kring hållbar utveckling. Entreprenöriellt lärande och värdeskapande pedagogik där man får eleverna engagerade och där eleverna upplever att uppgifter blir meningsfulla känns viktigt för oss. Hållbar utveckling och skolodlingen blev inriktningen för arbetet och det ledde till att alla skolans klasser blev involverade.

Vad menas med att arbeta värdeskapande och hur involverade ni eleverna?
– Att jobba värdeskapande innebär att eleverna får uppgifter som är utmanande, känns meningsfulla, innebär teamarbete, samarbete med närsamhället och blir till nytta/glädje för någon annan. Vi har läst en hel del forskning på området, det finns ganska många exempel på lyckat arbete men nästan allt som beskrivs är från högstadiet och uppåt och väldigt lite från F-6.

Tolg Skola är just en F-6skola och vi lärare började spåna på vilka ämnen och vilka kunskapskrav vi skulle kunna få in i temat (vilka blev väldigt många). Vi pratade om hållbar utveckling i både social-, ekonomisk och ekologisk bemärkelse. Tillsammans med eleverna planerade vi sedan vidare vårt arbete till att bli värdeskapande.

Eleverna ville använda vår skolodling på ett bredare sätt. Vissa aktiviteter ville vi göra tillsammans. Bl.a. hade vi en potatisplockardag på skolan där det blev hårt fysiskt arbete följt av mycket matematik. Vilken potatissort gav bäst avkastning? Hur stor blev skörden? Hur många korgar gav varje rad i genomsnitt? I september hade vi en gemensam skördefest på skolan som startade upp med att vi i grupper gick ner till odlingen och skördade allt vi odlat. Därefter tillagade varje klass sin egen soppa till skollunch. Åk 6 bakade även frallor och pumpapaj till dessert av våra egenodlade pumpor.

Full fart i odlingen på potatisplockardagen

– Eleverna ville bestämt ha Öppet Hus för alla föräldrar och helst hela byn. De kom med en mängd ideér om vad denna kväll skulle innehålla. Bara det faktum att de fått bestämma att de skulle ha ett Öppet Hus för alla föräldrar och nära och kära skapade ett enormt engagemang i klassrummen. Eleverna ville också att vi skulle sälja saker under kvällen och att alla pengar vi fick in skulle gå till Tuki Nepal som vi tidigare haft samarbete med och som väckt starkt engagemang hos eleverna.

Hur har eleverna arbetat med temat hållbar utveckling?
– Hållbar utveckling har genomsyrat skoldagen under hösten i flera ämnen. På elevens val har eleverna efter eget önskemål valt att fördjupa sig inom olika områden. Som lärare i ett sådant här projekt blir man en handledare som finns till hands och ställer frågor som utvecklar och fördjupar lärandet och hjälper till att hålla den röda tråden.

Exempel på arbeten som eleverna valde att fördjupa sig i:

  • Ett par elever ville lära sig allt om miljömärkning och sedan ta sig till byns lanthandel  som har ekologiska- och närproducerade varor som specialitet och se vilka olika märken de kunde hitta. De vill också göra en intervju med lanthandlarna.
  • Några elever ville skriva en artikel om Nybrukarna som stöttat oss med odlingen. De ville göra en intervju med Maja Söderberg och Ingela Eriksson.       
  • Några elever visste att en man på orten gjort en spännande resa till Grekland där han jobbat med att hjälpa flyktingar. De ville göra en film och intervju med honom.
  • Några elever ville göra recept på muffins med basingredienser från odlingen och sedan baka dessa muffins och sälja dem under öppet-hus kvällen.
  • Några elever ville göra en egen receptbok med goda recept på närproducerade och ekologiska maträtter och bakverk.
  • I Växjö finns en slogan ” Växjö- Europas grönaste stad”. Några elever ville sätta ihop ett bildspel med bilder från Tolg och döpa bildspelet till ”Tolg – Växjös grönaste by”
  • Några elever ville fördjupa sig om Växthuseffekten.
  • Några elever ville fördjupa sig om Världsnaturfonden och deras arbete.
  • Några elever ville göra en undersökning av skolmaten på skolan. De ville göra en intervju med vår mattant om hur mycket skolmaten kostar, hur mycket mat som är ekologisk etc. De ville också göra en undersökning med klasserna på skolan om vilken mat som var mest/minst populär.
  • Några elever ville fördjupa sig om ekologiska- och närproducerade varor i vår omgivning.
  • Några elever ville sammanställa allt de visste om Tuki Nepal.

Detta var ett axplock från klass 4-5. I övriga klasser hände andra spännande saker på elevens val. En klass blev mästare på sopsortering och återbruk. De tillverkade nya saker med hjälp av t. ex mjölkkartonger. De hade med sig saker hemifrån som de hittade nya användningsområden för. Någon klass skrev faktaböcker om grönsaker medan andra tog kontakt med politiker och ställde spännande frågor om ett hållbart tänk. Det finns så många olika exempel och det här är förstås bara några i raden.

Hur gick det med Öppet hus?
– Det blev verkligen en succé: En förälder hade roat sig med att räkna 80 bilar utanför skolan. Fantastiskt, med tanke på att antalet elever på skolan är knappt 90st. Eleverna redovisade med glädje och engagemang för alla som kom det de gjort inom hållbar utveckling. Försäljning av receptböcker, muffins och egenodlade grönsaker blev 3600 kr som eleverna stolt kunde skicka till Nepal för att gå till skolmaterial till eleverna där.

Skolans samarbete med Nybrukarna fortsätter även det här året, och just nu planeras årets skolodling. Berätta!
– Ja, vi kommer ha odling som ett genomgående tema under det här året för alla klasser. Just nu pågår det exempelvis experiment med att odla ärtskott. Resultaten från både det och förra årets odling visar vi upp på Earth week i Växjö. Och så ser vi förstås fram emot att kunna servera ärtskott i salladen!

Vi har också börjat planera årets odling. Barnen vill gärna odla både sockerärter och lite polkabetor. Morötter i olika färger var väldigt populärt förra året, så det blir det också. Och solrosor – dem kommer vi kunna använda på så många sätt i undervisningen!


Egenodlade grönsaker, gärna i lite ovanliga färger blev populära hos eleverna.

– Förra odlingssäsongen fick vi chans att äta våra egna grönsaker när vi gallringsskördat till skollunchen. Det var bl.a. flera olika sorters morötter med olika färg, rödbetor, polkabetor, sockerärtor och brytbönor. Vi märkte att eleverna åt betydligt mer grönsaker av det de odlat själva än det som serverades annars. Allt som allt blev alltså hela det här projektet väldigt lyckat och självklart vill vi fortsätta med en återkommande skolodling!

Resultatet från förra årets skolodling visas i Växjö Konserthus under Earth Week. Öppet för allmänheten att besöka i samband med Kulturskolans föreläsning kl.19 den 20:e mars. Elever, personal och representanter från Nybrukarna finns på plats under invigningen av Earth Week samma dag.

, den 2017/03/15, Kommentera

Kramfors och Sollefteå – kommunerna som banar ny väg

– Erfarenheter från första säsongen som andelsägare i lokala andelsjordbruk

Kramfors och Sollefteå kommun banade ny väg när de förra våren blev andelsägare i vars ett lokalt andelsjordbruk. Sollefteå tecknade avtal med Nyttogården i Resele och Kramfors med Torsåkers Gårdsprodukter. Jag bestämmer mig för att ta reda på hur det hela föll ut.

(En krönika på samma tema publicerades även i ATL idag. Den kan du läsa här.)

Men vi börjar från början, med hur det kom sig att de båda kommunerna i Ångermanland blev andedelsägare i sina lokala andelsjordbruk. Jonny Olsson, kostchef i Sollefteå kommun berättar:
– Kramfors och Sollefteå har gemensamt och under en längre tid haft ambitionen att öka den lokala närvaron i våra kök, berättar han. Vi vill bidra till en levande lokal matkultur, till att vi kan ha kvar våra öppna landskap, men också minska vår klimatpåverkan. Politikens fokus har i huvudsak riktats mot att öka andelen ekologiskt i de offentliga köken. Det tycker jag är bra, men tycker samtidigt det är synd om detta blir enda fokus. Jag vill hellre ha ett helhetsperspektiv med fler aspekter involverade.

Under 2015 gjorde de båda kommunerna en ansträngning för att få in anbud från lokala producenter och mathantverkare.

– Vi höll ett antal dialogmöten, skickade ut förfrågningsunderlaget på remiss och gav producenterna lång svarstid. Vår uppfattning var att vi hade en bra dialog. Men sedan fick vi inga frågor och inte alls så många anbud som vi hade trott – bara några på potatis. Vi stod alltså där: hade lagt mycket både tid och resurser, men av olika anledningar ville producenterna inte binda upp sig mot kommunen. Så vi fick göra ett nytag och leta andra vägar. I den vevan läste jag intervju med Niklas Markie från Nyttogården i Sollefteåbladet, berättar Jonny. I intervjun sa han sa att han tyckte kommunen borde ha egna jordbruk. Jag delar inte Niklas uppfattning i den frågan; driva jordbruk ska bönder, inte kommuner göra. Men vad vi däremot kunde göra var att köpa skördeandelar i ett jordbruk. Jag tog kontakt med Niklas och tillsammans diskuterade vi förutsättningar och utmaningar. Jag bestämde mig ganska snabbt för att detta är något jag tror på och vill satsa på. Så vi tecknade ett avtal som innebär att vi köper råvaror precis som från grossister – men på ett annat sätt. Vi köpte helt enkelt upp de andelar som ännu inte var reserverade samt skrev in i avtalet att öka andelarna till nästkommande år.

Upphandlingsmässigt gjorde vi helt enkelt en direktupphandling och undertecknade ett tvåårskontrakt.

Kramfors kommun tog efter och skrev i samma veva ett liknande avtal med Torsåkers Gårdsprodukter genom vilket de köpte 15 av andelsjordbrukets 30 andelar.

I praktiken har avtalet inneburit att Linda Isaksson och hennes kollega Terez Bergfeldt har levererat sina småskaligt och hållbart producerade grönsaker till kommunen varannan vecka.


Linda Isaksson med kollegan Terez Bergfeldt i bakgrunden. 

Grönsakerna har i huvudsak använts till salladsbordet – på det sättet behövde man inte förhålla sig till matsedeln, utan kunde skapa salladsbordet utifrån vilka grönsaker som just då var skördefärdiga, berättar Linda. Just det är en av grundtankarna i ett andelsjordbruk – att odlaren levererar det som just då är skördefärdigt. En annan av grundtankarna är att man förbinder sig för en hel säsong. Bonden och andelsägaren delar på risken: hur stor en andel blir och exakt vad den kommer att innehålla påverkas av väder, skadedjur, etc. Dvs. risken som bonden vanligtvis tar helt själv är andelsägaren nu också med och delar.

– Tanken var att grönsakerna skulle levereras och användas i till det lokala tillagningsköket i Nybo, fortsätter Linda.

Men det visade sig att det blev mer grönsaker än vad det köket klarade av att göra av med, så varannan leverans fick de istället leverera till kommunens centralkök.

Nu är säsongen slut – hur gick det då? Frågan ställer jag till både Linda, Niklas och Jonny.

Linda verkar väldigt nöjd med utfallet och hon tror på en fortsättning också nästa säsong. I kontraktet står även att kommunens matgäster, dvs. barn och äldre är välkomna att besöka gården utan kostnad. Denna möjlighet har dock inte utnyttjats, vilket hon tycker är lite synd. Men då besöket skulle kräva en bussutflykt, förstår hon också varför det inte har blivit av.

– För oss som odlare har det tagit något längre tid/andel än vad det har tagit att göra iordning lådorna till våra privatkunder. Det beror på att vi har fått tvätta grönsakerna till kommunen, då de offentliga köken inte får ta emot jordiga grönsaker. Men så länge det inte är fler grönsaker som ska tvättas är det knappt värt att investera i en ordentlig tvättanläggning, menar Linda.

Linda tror att en alternativ andelsmodell skulle kunna vara att sälja grönsaker per sträckmeter. I detta fallet skulle kommunen i så fall köpa exempelvis 200 meter morötter. Ett sådant avtal undertecknas före odlingssäsongen och risken delas på så vis mellan andelsägare och odlare. Blir det ett bra morotsskörd blir det många morötter, blir det en sämre skörd blir också antalet kg morötter mindre.


Niklas Markie

Niklas Markie från Nyttogården är också han nöjd med samarbetet under säsongen.

– Jätteskönt att ha så många andelar till ett ställe, säger han. Fantastiskt.

Det här året kommer Sollefteå kommuns andelar innehålla mindre blad, bönor och örter. Det är kockarna som tyckt att dessa grödor varit svåra att använda, men det passar Niklas fint eftersom det samtidigt är de grödor som tar mest tid att skörda. Det handlar nog om vad kockarna är vana att laga, tror Niklas.

Jonny instämmer i att vissa grödor varit svårare än andra.

– Jordärtskockor är ju en väldigt fin produkt, men inte helt enkelt att få in i en skolas matsedel. Möjligtvis att man kan göra en puré till äldreomsorgen. Rovor och likande är inte heller speciellt vanligt nu för tiden. Samtidigt är det ju den typen av råvaror som vi har i Norrland som är roliga att göra maträtter av.

Niklas tips till andra kommuner är att noga tänka över den interna logistiken, så leveranser och eventuella vidaretransporter blir så smidiga (och klimatsmarta) som möjligt. Niklas levererar alla andelar till ett större kök som sedan skulle ansvara för vidaretransporten till andra kök. Detta har dock inte funkat så bra och de provisoriska logistiklösningarna har känts ganska orimliga.

Jonny Ohlsson instämmer också i Niklas slutsats om att logistikbiten varit svår.

– Vissa förskolor är ju t.ex. för små för att ta emot en hel leverans, säger han.

Just logistiken verkar ju därmed både Sollefteå och Kramfors kommun ha fått justera under säsongen, vilket gör det till en fråga som andra kommuner bör ha i åtanke i samband med att de går in i liknande samarbeten.

Också Jonny Ohlsson på Sollefteå kommun verkar väldigt nöjd med säsongen. Han låter alldeles lyrisk när han berättar om hur hög kvalitet grönsakerna håller. Han uppskattar de höga näringsvärdena i grönsakerna som kommer sig både av odlingsmetoderna och det faktum att Niklas använder frökonstanta sorter. Han berättar också om hur mycket mer av grönsakerna man som kock kan använda när de är så här nyskördade. Som exempel tar han broccolin från Nyttogården.

– Där man vanligtvis måste kasta de träiga stjälkarna så är broccolistjälkarna från Nyttogården en riktig delikatess!

Givetvis finns det också utmaningar.

– I vissa kök har kockarna varit väldigt taggade, i andra har de varit svårare att engagera, berättar Jonny vidare. Vissa grönsaker har man inte riktigt vetat vad man ska göra med och har därmed varit svåra att få in på matsedeln. Som ett gott exempel nämner han skolan i Resele som gjorde ett helt fantastiskt grönsaksbord med enbart Nyttogårdens grönsaker.

– Vi har också varit dåliga på att utnyttja möjligheten till studiebesök och till att använda samarbetet i det pedagogiska arbetet. Här ser han en massa potential i allt från att använda gården i ämnen som hemkunskap och naturkunskap, men också bara som ett utflyktsmål. Vår förhoppning är att under 2017 kombinera vårt andelsägande med pedagogiskt arbete, säger han.

Skulle du rekommendera andra kommuner att bli andelsägare i lokala andelsjordbruk, undrar jag?

Absolut, svarar Jonny genast och fortsätter:

­– Den fråga jag ofta får är: blir det inte dyrt? Och mitt svar brukar bli att jo, det kostar mer per kg än att köpa grönsaker från en grossist. Men dels så handlar det inte om jättemycket pengar. Och dels så får man en massa andra värden på köpet. Jag tror personligen väldigt mycket på den här typen av jordbruk. Många av andelsjordbruken jobbar ju på att skapa ett hållbart jordbruk. Kanske fler vågar satsa om man inte tar hela risken själv. Jag skulle rekommendera andra andelsjordbrukare att börja med några få andelar och bygga upp sitt företag successivt. Jag tror att andelsjordbruk, oavsett om kunderna är privatpersoner, restauranger eller offentliga kök, kan leda till att vi får fler jordbrukare i Sverige. Delar man risken med sina andelsägare kan fler våga satsa.

Vad kommer ni att göra annorlunda 2017?

Alldeles nyss har Jonny och Niklas träffats och utvärderat och börjat planeringen för nästa säsong. Frågor som diskuterades var t.ex. hur kommunen kan anpassa sin matsedel utifrån grödor som Niklas vid specifika tillfällen får överskott av?

– Vi kommer även minska antalet grödor i våra andelar till nästa säsong. Kanske vissa leveranser enbart kommer bestå av en gröda – på så vis blir det lättare för oss att basera en maträtt utifrån denna gröda.

– Det som jag tror är viktigt är att ha en bra dialog och respekt för varandras behov och utmaningar. Att hitta ett sätt som fungerar för båda, avslutar Jonny.

 

, den 2017/03/10, Kommentera

Kom och säg hej, här dyker vi upp i mars!

Mars är redan här och tiden för skörd av krispig sallad, solmogna tomater och knapriga rädisor närmar sig verkligen med stormsteg. Visst längtar man!

Varje vår bjuder Nybrukarna in till inspirationsträffar runt om i våra bygder. Den första för året är redan genomförd men under mars månad kan du som bor i våra trakter träffa oss för att prata andelsjordbruk på flera platser. Vi berättar om hur vi odlar, vad man kan förvänta sig som andelsägare och diskuterar gärna sortval till årets odlingar. 


Mizuna och rädisor är några av de första grödorna vi kan skörda på säsongen. Senare blir  morötter, tomater och mängder av andra grönsaker klara på löpande band.

Kom förbi och säg hej till oss! Här dyker Nybrukarna upp under mars månad:

7:e kl.18: Inspirationsträff i Tjureda bygdegård för dig som är nyfiken på att bli eller redan är andelsägare.

14:e kl.18: Inspirationsträff i Växjö i Studiefrämjandets lokaler på Kronobergsgatan 7 för dig som är nyfiken på att bli eller redan är andelsägare.

20:e: Nybrukarna och Tolg Skola har i samband med Earth Week en utställning i Växjö Konserthus om förra årets skolodling. Öppet för allmänheten att se i samband med Kulturskolans föreställning kl.19.

25:e kl.11-15: I samband med Earth week kan du på Växjö stadsbibliotek  prata odling och andelsjordbruk med Nybrukarnas Joe Egan och Maja Söderberg. Maja kommer dessutom att hålla en föreläsning i ämnet. Se aktuellt program och tider här

Vi ses!

, den 2017/03/03, Kommentera

Skolodling skapar engagemang!

Klassrummen på Tolgs skola har utsikt över vår odling. När läraren för treorna i fjol frågade om klassen fick komma ner till vår odling och vara med och så plockade vi genast fram frön till morötter i fyra färger, betor i tre färger, sockerärter, brytbönor, ringblommor, blåklint, sättlök och ett par pumpaplantor.

 

Strax före sommarlovet kom klassen och sådde. Med så många händer – och en såmaskin som alla ville testa – blev det ganska många meter –  hela 260! Vad som skulle hända sedan hade varken vi eller skolan klart för oss, vi tänkte oss nog att barnen skulle få komma tillbaka någon gång på hösten och skörda lite.

Men efter sommarlovet gick skolan ”all in”. Alla, från F-klass till 6:an involverades i ett ämnesövergripande temaarbete om hållbar utveckling – med startpunkt i odlandet. De egenvalda projektämnena berörde allt från hur man själv kan leva hållbarare, till vad kommunens politiker gör. Och alltsammans avslutades med en skördefest där barnen tillsammans lagade lunch av de egenodlade grönsakerna och därefter bjöd in till öppet hus.

Där fick man gå runt i klassrummen och imponeras av barnens fantastiska redovisningar. Man kunde också köpa hållbara receptböcker, grönsaker, barnens egna ringblomsfrön i snygga påsar och en tidning om skolmaten. Pengarna skänktes till organisationen Tuki Nepal som Tolgs skola har ett samarbete med och gick till att bygga upp en skola som rasat i jordbävningen.

 

Som odlare var det helt underbart att följa barnens odlingsglädje. Några kom till och med förbi med sina föräldrar efter skolan och visade. I deras arbeten om hållbar utveckling kunde man sedan se hur förståelsen om hållbar mat hade växt fram, liksom för hållbar utveckling i stort. Att stoppa ett frö i jorden och följa hur det utvecklas till en morot eller bönplanta skapar helt enkelt en förståelse för vårt beroende av jorden. Då blir slutsatsen också självklar – om vi förgiftar och förstör jorden, förstör vi också själva grunden för vår egen existens. Att få jobba med händer och kropp, få en tydlig lön för mödan i form av grönsaker och koppla arbetet till något större – det skapar engagemang! Både för jorden, världen och skolarbetet!

Vill du se resultaten är du välkommen att titta på utställningen i foajén på Växjö konserthus den 20/3 i samband med Kulturskolans föreställning Earth Calling kl.19.

 

 

, den 2017/02/28, 1 kommentar

Från idé till att genomföra – förstudien Grön landsbygdsintegration

Kan man kombinera snabbspår till arbetsmarknaden, naturunderstödd rehabilitering och företagarskola för nyanlända? Går det att göra på landsbygden?

Det var grundfrågorna vi ställde oss när vi skickade in ansökan till Grön landsbygdsintegration. Förstudien är nu i full gång och idag kan du läsa om vägen från idé till godkänd ansökan och starten på projektet. Du hittar intervjun med Ingela, som är projektledare här.
Efter mycket research håller vi i skrivandets stund på och fastställer hur en kombinationsmodell skulle kunna se ut. En av de aktuella platserna för ett genomförande ser du ovan: Pannkakshusets köksträdgård, som varit en Nybrukarodling under flera säsonger och finns i Tolgs Frunas hage.

 

 

 

 

Förstudien Grön landsbygdsintegration finansieras av Leader Linné Småland och Jordbruksverkets landsbygdsfond.

, den 2017/02/17, Kommentera

Plötsligt känns anledningen till varför jag har tagit steget från husbehovsodlare till andelsjordbrukare viktigare än någonsin

Av Maja Söderberg

Det är brist på grönsaker i butikerna, sallad flygs in från USA och priserna skjuter i höjden. Även vi svenskar (som brukar vara väldigt skyddade pga vår köpkraft) får känna på sårbarheten i vårt livsmedelssystem. Plötsligt känns anledningen till varför jag har tagit steget från husbehovsodlare till andelsjordbrukare viktigare än någonsin.

Vi som odlare märker ju inte av grönsaksbristen och det som för mig har blivit en självklarhet känns plötsligt väldigt lyxigt igen: vår källare är fylld med potatis, morötter, rödbetor, palsternackor, kålrabbi, vitkål och rödkål, i frysen finns överflöd av grönkål, spenat, mangold, sockerärter och haricot verts, i vardagsrummet står pumporna uppradade och i köket hänger knippen med vitlök och chili. Och eftersom odlingslängtan så här års är överväldigande, växer ärtskotten i köksfönstret och ger färskt grönt till både smörgåsar och sallader.

Det var ju för att jag vill att fler ska få njuta nyskördade och smakrika grönsaker, samt kunna följa sina grönsaker från jord till bord som jag blev andelsjordbrukare. Men också för att jag vill var med och skapa ett tryggt och hållbart livsmedelssystem, med basen i lokalsamhället. Att vi i Nybrukarna i år kommer att odla grönsaker som räcker till 100 personer i vår närhet, känns väldigt bra. För att kunna leverera under en lång säsong håller vi just nu på att förbereda kylrum, samt planera för hur vi kan utnyttja vårt tunnelväxthus till både tidiga och sena skördar. Genom att diversifiera vår produktion – vi odlar omkring 70 olika grödor, och flera olika sorter av de flesta – minimerar vi dessutom risken för missväxt.

Priset på en andel av vår skörd redan satt, så varken våra andelsägare eller vi odlare behöver oroa oss för svängningar på världsmarknaden.

Som små lokala odlare, är det lätt att känna sig liten och obetydlig. Men när det gäller livsmedelssäkerhet tror jag att just många små producenter är vägen att gå. Och modellen andelsjordbruk växer så det knakar – antalet dubbleras för varje år. I skrivande stund sitter jag på tåget på väg till en erfarenhetsutbyteshelg med andelsjordbrukarkollegor från hela landet. Som alla vill vara en del av lösningen.

, den 2017/02/03, Kommentera