Posts by Maja

”Tolgmodellen” är nu redo att spridas till fler platser!

Inom Nybrukarna har vi under de senaste fyra åren utvecklat en modell som ska korta nyanländas väg till etablering. Det unika med modellen är att den ser till hela människan. Genom en kombination av praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik får deltagarna kunskaper och verktyg till att ta nästa steg in i samhället. Genom att den organiseras utifrån förutsättningarna i en by eller ort gynnar den också möten och integration där.

Nu är vi mitt uppe i att utveckla en handbok så att det ska bli enkelt att sätta igång “Tolgmodellen” på nya platser.  

Ingela Eriksson som är projektledare beskriver Tolgmodellen så här:

– Tolgmodellen är en tio veckor lång arbetsmarknadsinsats för etablering av nyanlända. Vår utgångspunkt  är att se till hela människan, eftersom vi tror att det kortar vägen för en etablering i sitt nya hemland. Deltagarna har praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik på sitt schema. Modellen är utformad med bas i forskning, uttalade behov kring etablering och möjligt utförande i Tolg. Det är en nyskapande modell. Få initiativ ser idag till hela människan, men många ser behovet och möjligheten med detsamma.

– När de tio veckorna är slut för deltagarna, vet var och en vad som är lämpligt nästa steg att ta. De har blivit sedda och de har fått lära sig – och oss – både det ena och det andra. Det är tydligt att när de lämnar oss så är det med högre självkänsla och en god portion utvecklat språk jämfört med första gången vi sågs.

Från vår plats på jorden
Hon berättar vidare om hur idén tog form.

– Allt börjar ju med en idé, och så förstås även detta. Vi var några i Tolg som såg ett behov av att börja se mer till hela människan generellt än vad vi gör i dagens samhälle. Vi såg att flyktingströmmarna ökade och insåg att vi alla behöver hjälpas åt för att för att få människor att må bra och landa på en ny plats. Vi såg möjligheterna att göra något från den plats på jorden vi befann oss. De här tre delarna sammanfogades till en enhet, och så var resan med Tolgmodellen igång.

Från förstudie till genomförande med deltagargrupper
När grundidén kommit till kändes den självklar att arbeta vidare med. Ingela berättar att hon  gjorde mycket research om initiativ som gjorts tidigare och hittade flera bra – men inte heltäckande insatser. Tanken om att se till hela människan vid etablering växte sig starkare och starkare och efter några månader skickade vi in en projektplan för att göra en förstudie. Syftet var helt enkelt att se om det gick att skapa en modell för etablering av nyanlända med hela människan i fokus och att använda landsbygden som plattform för det.

– Glädjande nog fick vi projektplanen beviljad hos Leader Linné Småland.

Under åtta månader pågick förstudien. Ingela läste in sig på forskning, gjorde studiebesök, intervjuade människor som arbetade med målgruppen för att se vilka behov som fanns. Hon undersökte vilken förankring rent konkret som kunde ske i byn Tolg. Resultatet av förstudien blev konceptet Tolgmodellen, färdig för att köra pilotomgångar av. Arbetsförmedlingen i Växjö tyckte att detta var ett intressant koncept att testa, så nästa steg blev att genomföra ett pilotprojekt.

Första omgången med deltagare genomfördes under hösten 2017.
– Det var förstås ett mycket spännande steg att ta, berättar Ingela. Jag menar, det är ju en sak att ha en idé på pappret – en helt annan sak när det är dags att möta människorna. Vi vill ju verkligen att det ska bli så bra som möjligt för varje individ, men vi kan inte säkert veta om modellen egentligen är ett bra koncept.

När vi nu genomfört flera omgångar, samt finjusterat konceptet något, kan vi konstatera att Tolgmodellen fungerar riktigt bra. Den verkar vara en väg till en snabbare etablering i sitt nya hemland då den får både en kartläggande och självkänslehöjande funktion för varje deltagare.

– Eftersom vi ser individen i så olika sammanhang och under en längre period, så lär vi känna hen och kan med god förankring rekommendera nästa lämpliga steg att ta, menar Ingela

Utslussning
Något vi lagt till modellen är en utslussning, där varje deltagare får en “utslussare” från Tolg.

–  Trepartsmöten med handläggare från arbetsförmedlingen, utslussare och deltagare är exempel på det som görs för att överföringen från kartläggningen i Tolg ska komma till bäst nytta för individen, berättar Ingela. Något som visat sig vara väldigt värdefullt är när utslussaren använt sina kontakter och nätverk för att hitta praktikplats eller jobb som passar deltagaren, berättar hon vidare.  

Resultat: för deltagarna och från byperspektiv
Jag ber Ingela berätta mer om resultatet, både för deltagarna, men också utifrån byperspektiv.

– Det är så tydligt att deltagarna under sina tio veckor här både höjer sin självkänsla, hittar ett sammanhang och utvecklar sitt språk, säger Ingela och fortsätter: – Det är fantastiskt att se. Och väldigt svårt att förklara för den som inte varit med.

I byn har deltagarna blivit väldigt välkomnade. För att en sådan här insats ska fungera är förankringen i byn en viktig pusselbit. Och här har många bybor involverat sig för att deltagaromgångarna ska flyta på. Det gäller allt från skjuts av deltagare, till lokaler att vara i, till praktikuppgifter, till handledarskap, till studiebesök, till att säga hej till deltagare när de träffats i byn. Känslan av sammanhang har varit stor och deltagarna har känt sig trygga här. Vi i Nybrukarna har t.ex. kunnat erbjuda en av de tidigare deltagarna säsongsjobb i våra odlingar, vilket har fungerat riktigt bra.

Vad har du själv lärt dig under arbetet med förstudie och pilotprojekt, frågar jag Ingela.

– Oj, jag har lärt mig så otroligt mycket under de här åren med Tolgmodellen. Om forskningsläget, om människors situation i sitt nya hemland, om andra kulturer, om byråkrati, om byn jag bor i, om mig själv… Att arbeta med Tolgmodellen är en enorm förmån.

Spridning till nya platser
– Just nu har vi gått in i en ny fas, berättar Ingela. De avtalade testomgångarna är avslutade och vi tittar nu på hur resultatet blev. Vi arbetar också med att sprida vidare våra erfarenheter för att på så vis göra det enklare för nya aktörer och nya platser att använda modellen. En handbok håller på att tas fram och vi letar just nu efter nya platser och aktörer som vill testa modellen på sin ort.

Tolgmodellen om fem år
Jag ber Ingela fundera över vilken effekt hon hoppas att Tolgmodellen har fått om fem år.

– Om fem år hoppas jag att fler arbetar med hela människan som utgångspunkt. Jag hoppas att konceptet Tolgmodellen har vuxit in i flera verksamheter runtom i landet och att de anpassats till förutsättningarna för varje plats och varje grupp som deltar. Och så hoppas jag förstås att det ger resultat för individerna som deltar – att de etablerar sig snabbare i sitt nya hemland.

Mer om Tolgmodellen finns att läsa i vår handbok, en del texter är klara, andra på väg.

Maja, den 2019/02/13, Kommentera

Intervju med KRAVs ordförande Linus Källander – Dags för ett kriterie-baserat regelsystem inom KRAV?

Inledning
Vi i Nybrukarna vill att vår produktion ska vara så hållbar som möjligt. Vi gödslar med gröngödsel samt med dynga från närliggande gårdar och stall och använder givetvis inga kemiska bekämpningsmedel. Fröer, plantjord och annat vi köper in är i högsta möjliga mån ekologiska. Dock är vi (ännu) inte KRAV-certifierade. Vilket egentligen är konstigt eftersom vi allesammans är stora förespråkare av KRAV. Vi har som långsiktigt mål att certifiera oss, har haft ett rådgivningstillfälle med ett av certifieringsföretagen, men har än så länge inte tagit steget att KRAV-certifiera oss. Våra argument för att avvakta har så här långt varit:

  • Vår diversifierade produktion med andelar som försäljningssätt är inte anpassad till att mätas enligt KRAVs regler. Vi väger t.ex. aldrig vår skörd, och vi gödslar, sår, planterar och skördar hela tiden successivt, vi samodlar flera olika grödor och tillämpar även successiva grödor under samma säsong. Vi har inte hittat något sätt att mäta detta, som inte blir alltför tidskrävande.
  • Vi har bara 1-årsarrende på hälften av vår odlingsmark. Och eftersom omläggningstiden är 2 år känns det väldigt osäkert att certifiera den odlingsplatsen.
  • Vi jobbar hårt för att minimera vår administration, och att KRAV-certifiera tror vi istället skulle innebära en ökning av administrationen.
  • Våra kunder har inte efterfrågat en certifiering. Eftersom vi säljer direkt till våra kunder, utan mellanhänder verkar det som om de är helt nöjda med transparensen vi visar i produktionen via olika kommunikationskanaler.

Alltså: vi ser framför oss att en certifiering skulle innebära extra jobb, samtidigt som vi inte räknar med att kunna öka priset. Därför har vi valt att avvakta med att certifiera oss tills dess att vi ser en tydlig fördel för oss.

Men det här känns ändå inte helt bra för mig. Jag har den sista tiden dessutom stött på ganska många småskaliga producenter som resonerar på samma sätt. Det är administrationen och kostnaden som jag oftast har hört som anledningarna till att inte certifiera sig. Men kanske också kontrollerna – vi verkar i ett land där mängden regler att ha koll på för den småskaliga företagaren ofta känns oöverstigligt redan som det är. Att helt frivilligt addera extra regler ovanpå detta, känns därför inte särskilt motiverande.

För att få diskutera detta motstånd jag både själv känner, och som jag har mött hos många andra små producenter, bestämde jag därför möte med KRAVs ordförande Linus Källander.

Möte med Linus Källander

Linus är uppvuxen på en ekologisk gård i Sörmland. Där var det alltid självklart att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och välja så naturliga metoder som möjligt. Hans föräldrar var eko-pionjärer som, förutom arbetet på gården, också har arbetat mycket med att starta organisationerna som ska stötta utvecklingen av det ekologiska jordbruket, som exempelvis Ekologiska Lantbrukarna. Så Linus har helt enkelt vuxit upp med engagemanget för ekologiskt och funnits med mitt i de här diskussionerna, ända sedan starten av den svenska ekorörelsen. Själv har han dock främst engagerat sig i frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Han har t.ex. varit med och startat organisationen Sveriges Ungdomsråd. Linus arbetar för närvarande på Regeringskansliet med unga och nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
– Samtidigt har det alltid varit hållbar utveckling som varit min drivkraft och det går ju inte att separera dessa frågor från social utveckling. I en hållbar, stabil och demokratisk värld måste vi också kunna producera mat på ett sätt som inte skadar, människor, natur eller djur, säger Linus.  

Linus ingång i KRAV gick via Dyrare mat, nu!, en tankesmedja/lobbyorganisation han startade 2010.

Driva på utvecklingen
– Min vision för hållbart jordbruk är väldigt lik den som KRAV har, berättar Linus. Produktionen av mat ska kunna ske utan att belasta framtida generationers möjligheter att försörja sig själva.

– Men jag är också övertygad om att den dagen då all mat är hållbart producerad, kommer KRAV fortfarande att behövas. KRAV kommer alltid ha ett uppdrag i att driva på utvecklingen – den kraften behövs. KRAV kommer fortsätta att spela en viktig roll i att de som vill gå före och vara mer hållbara en alternativen ska kunna få mer betalt för sina produkter.

Ökat värde av det svenska lantbruket
Linus tycker att den klassiska konflikten mellan eko och konventionellt är missriktad. Det ekologiska jordbruket har en del mycket att lära av det konventionella, t.ex. i form av rationella system. Men det konventionella har också mycket att lära av det ekologiska. Vi behöver se att båda varianterna utvecklas.

Är det bra att det finns en konflikt, undrar jag?

Att det finns en konflikt beror ju i mångt och mycket på att KRAV startade som ett alternativ och därmed också som en kritik av det konventionella jordbruket, menar Linus. Sedan är väl konflikten i sig aldrig positiv, fortsätter han.

Men man kan absolut se värdet av att det ekologiska faktiskt driver på det konventionella, säger han. Och genom att vi utvecklar hela det svenska lantbruket mot ökad hållbarhet ökar vi också värdet av hela det svenska lantbruket.

Sedan poängterar Linus vikten av den personliga drivkraften hos den enskilde lantbrukaren. Vilka värden som driver en, vad som engagerar och intresserar en, men också vilka förutsättningar man har.

Hur gör vi matproduktionen fossilfri?
Vad KRAVs roll är framöver, frågar jag?

När KRAV bildades var den ekologiska produktionen så liten att den knappt fanns. Den sågs därför som konstig och ja, alternativ. EUs ramverk för ekologisk produktion kom långt senare. Så KRAV kommer från rollen av att vara pådrivande, att jobba för skapa en marknad för de ekologiska produkterna och skapa enhetliga regler för hur den ekologiska produktionen ska gå till.

I och med EUs ramverk för ekologisk produktion kom till så har KRAVs roll förändrats. KRAV ska nu vara något mer än det EU-ekologiska. Vad som blir allt tydligare, inte minst i vår nya strategi är att vi måste också vara pådrivande, berättar Linus.

Att det finns ett EU-regelverk för ekologiskt samt ett stödsystem som är byggt utifrån detta är bara att förhålla sig till. Det är inte det som är vår drivkraft. Vår definition av hållbarhet ska grunda sig i djupare ekologiska principer än så. I KRAV kan vi bygga in helt andra värden än i det EU-ekologiska. Inom KRAVs regelverk kan vi utveckla produktionen på ett helt annat sätt.

Inom KRAV pratar vi just nu kring klimatfrågan: hur blir vi fossilfria? Det är den rollen jag tycker KRAV ska ha: att driva på gå före, även gentemot de EU-ekologiska. Sedan måste KRAV också  ge ett tydligare mervärde för producenterna.

KRAV-certicera sig som småskalig producent?
Jag som liten, småskalig grönsaksodlare, vad vinner jag på att certifiera mig, frågar jag Linus?
– Jag tycker man kan se det på två sätt, svarar han: dels ska KRAV kunna underlätta din vardag genom att erbjuda ett tydligt stöd i regler och verktyg. Dels är du med och stödjer vårt påverkansarbete gentemot konsumenterna och kan dra nytta av den efterfrågan att vilja köpa ekologiska och hållbara varor som skapas. Själva certifieringen är sedan beviset för att du uppfyller produktion på en viss nivå. KRAV är dessutom en organisation som man kan påverka, vilket inte är fallet med det EU-ekologiska ramverket. För den småskaliga producenten är det självklart viktigt att certifieringen ger ett mervärde i slutändan, fortsätter han.

Jag uttrycker min oro över ökad administration. Han poängterar att ska man följa regelverket ska man ju också tåla att kontrolleras. Tiden och kostnaden för kontrollen ska ju jämföras med att man i slutändan kan få mer betalt för sina produkter.

Kriterie-baserat reglersystem
Sedan fortsätter Linus genom att säga att KRAVs regler ska bli mer lättanvända för dig som producent – där har KRAV ett jobb att göra, menar han. Inte i att sänka ribban, poängterar han, utan i att göra reglerna enklare att följa. Han berättar att man inom KRAV just nu ser över möjligheterna att utveckla kriterie-baserade regler. Syftet är att ha mer målstyrda regler. Det finns ju exempelvis olika sätt att minska sin energiförbrukning eller uppnå en hög biologisk mångfald på. Kan man då sätta en regel/ett kriterium, men inte detaljstyra sättet som producenten uppnår den på, blir systemet mer öppet för dig som producent att välja en metod som passar dig.

Ett sådant system skulle ge mer frihet för producenterna.

Viktiga värdebärare
Jag undrar om KRAV har någon strategi kring om det finns någon viss storlek på producenter man tycker är viktiga eller mindre viktiga att få med sig?

– Vi har en stor ödmjukhet för att det är i primärproduktionen som den stora miljönyttan sker.

De småskaliga producenterna som säljer direkt till konsument blir ju också väldigt viktiga värdebärare. Därför är det viktigt för oss att vi har regler som är användbara för den småskaliga producenten. Vi måste ju också lyssna på vad de småskaliga vill ha ut av KRAV, utöver konkreta regelverk. Vad kan KRAV hjälpa till med? Vi har precis antagit en verksamhetsplan för 2019, vilken har stort fokus på dialog med producenter. Sen tror jag inte man ska tänka att alla småskaliga har samma behov, grönsaksproducenterna har t.ex. inte samma behov som fjäderfäproducenterna.

KRAV ska bli mer synliga
Vad har vi att förvänta oss av KRAV framöver?
Att KRAV blir mycket mer synliga, att vi ska blir en större del av den offentliga debatten. Vi har t.ex. gjort en, för oss, ganska liten kampanj i höst där vi pratat om klimatfrågan kopplat till sommarens torka. Att tala till konsumenten som medborgare och inte bara som konsument är en av våra ingångar framöver, något vi gjorde i den här kampanjen.

Trepartscertifiering bygger förtroende
Linus berättar att han själv stått på Bondens marknad i Stockholm i över 15 år och sålt grönsaker och andra produkter från föräldragården. Han berättar att det absolut finns de som söker efter KRAV-märket, men att de allra flesta nöjer sig med att det är en bonde som säljer. Här tycker han att KRAVs kommunikationsarbete gentemot konsumenterna blir väldigt viktigt: för KRAV gäller det helt enkelt att skapa en efterfrågan på KRAV-certifierade produkter. Då kommer också steget för producenterna att ställa om bli mer självklart. Han är också övertygad om att en tredjepartscertifiering hjälper till att bygga förtroende mellan producent och konsument. – För konsumenten är det ju i princip omöjligt att bedöma om du på kvällarna går och sprider roundup på vallarna eller inte, exemplifierar han.

 

Maja, den 2018/12/21, 1 kommentar

Kramfors och Sollefteå – kommunerna som banar ny väg

– Erfarenheter från första säsongen som andelsägare i lokala andelsjordbruk

Kramfors och Sollefteå kommun banade ny väg när de förra våren blev andelsägare i vars ett lokalt andelsjordbruk. Sollefteå tecknade avtal med Nyttogården i Resele och Kramfors med Torsåkers Gårdsprodukter. Jag bestämmer mig för att ta reda på hur det hela föll ut.

(En krönika på samma tema publicerades även i ATL idag. Den kan du läsa här.)

Men vi börjar från början, med hur det kom sig att de båda kommunerna i Ångermanland blev andedelsägare i sina lokala andelsjordbruk. Jonny Olsson, kostchef i Sollefteå kommun berättar:
– Kramfors och Sollefteå har gemensamt och under en längre tid haft ambitionen att öka den lokala närvaron i våra kök, berättar han. Vi vill bidra till en levande lokal matkultur, till att vi kan ha kvar våra öppna landskap, men också minska vår klimatpåverkan. Politikens fokus har i huvudsak riktats mot att öka andelen ekologiskt i de offentliga köken. Det tycker jag är bra, men tycker samtidigt det är synd om detta blir enda fokus. Jag vill hellre ha ett helhetsperspektiv med fler aspekter involverade.

Under 2015 gjorde de båda kommunerna en ansträngning för att få in anbud från lokala producenter och mathantverkare.

– Vi höll ett antal dialogmöten, skickade ut förfrågningsunderlaget på remiss och gav producenterna lång svarstid. Vår uppfattning var att vi hade en bra dialog. Men sedan fick vi inga frågor och inte alls så många anbud som vi hade trott – bara några på potatis. Vi stod alltså där: hade lagt mycket både tid och resurser, men av olika anledningar ville producenterna inte binda upp sig mot kommunen. Så vi fick göra ett nytag och leta andra vägar. I den vevan läste jag intervju med Niklas Markie från Nyttogården i Sollefteåbladet, berättar Jonny. I intervjun sa han sa att han tyckte kommunen borde ha egna jordbruk. Jag delar inte Niklas uppfattning i den frågan; driva jordbruk ska bönder, inte kommuner göra. Men vad vi däremot kunde göra var att köpa skördeandelar i ett jordbruk. Jag tog kontakt med Niklas och tillsammans diskuterade vi förutsättningar och utmaningar. Jag bestämde mig ganska snabbt för att detta är något jag tror på och vill satsa på. Så vi tecknade ett avtal som innebär att vi köper råvaror precis som från grossister – men på ett annat sätt. Vi köpte helt enkelt upp de andelar som ännu inte var reserverade samt skrev in i avtalet att öka andelarna till nästkommande år.

Upphandlingsmässigt gjorde vi helt enkelt en direktupphandling och undertecknade ett tvåårskontrakt.

Kramfors kommun tog efter och skrev i samma veva ett liknande avtal med Torsåkers Gårdsprodukter genom vilket de köpte 15 av andelsjordbrukets 30 andelar.

I praktiken har avtalet inneburit att Linda Isaksson och hennes kollega Terez Bergfeldt har levererat sina småskaligt och hållbart producerade grönsaker till kommunen varannan vecka.


Linda Isaksson med kollegan Terez Bergfeldt i bakgrunden. 

Grönsakerna har i huvudsak använts till salladsbordet – på det sättet behövde man inte förhålla sig till matsedeln, utan kunde skapa salladsbordet utifrån vilka grönsaker som just då var skördefärdiga, berättar Linda. Just det är en av grundtankarna i ett andelsjordbruk – att odlaren levererar det som just då är skördefärdigt. En annan av grundtankarna är att man förbinder sig för en hel säsong. Bonden och andelsägaren delar på risken: hur stor en andel blir och exakt vad den kommer att innehålla påverkas av väder, skadedjur, etc. Dvs. risken som bonden vanligtvis tar helt själv är andelsägaren nu också med och delar.

– Tanken var att grönsakerna skulle levereras och användas i till det lokala tillagningsköket i Nybo, fortsätter Linda.

Men det visade sig att det blev mer grönsaker än vad det köket klarade av att göra av med, så varannan leverans fick de istället leverera till kommunens centralkök.

Nu är säsongen slut – hur gick det då? Frågan ställer jag till både Linda, Niklas och Jonny.

Linda verkar väldigt nöjd med utfallet och hon tror på en fortsättning också nästa säsong. I kontraktet står även att kommunens matgäster, dvs. barn och äldre är välkomna att besöka gården utan kostnad. Denna möjlighet har dock inte utnyttjats, vilket hon tycker är lite synd. Men då besöket skulle kräva en bussutflykt, förstår hon också varför det inte har blivit av.

– För oss som odlare har det tagit något längre tid/andel än vad det har tagit att göra iordning lådorna till våra privatkunder. Det beror på att vi har fått tvätta grönsakerna till kommunen, då de offentliga köken inte får ta emot jordiga grönsaker. Men så länge det inte är fler grönsaker som ska tvättas är det knappt värt att investera i en ordentlig tvättanläggning, menar Linda.

Linda tror att en alternativ andelsmodell skulle kunna vara att sälja grönsaker per sträckmeter. I detta fallet skulle kommunen i så fall köpa exempelvis 200 meter morötter. Ett sådant avtal undertecknas före odlingssäsongen och risken delas på så vis mellan andelsägare och odlare. Blir det ett bra morotsskörd blir det många morötter, blir det en sämre skörd blir också antalet kg morötter mindre.


Niklas Markie

Niklas Markie från Nyttogården är också han nöjd med samarbetet under säsongen.

– Jätteskönt att ha så många andelar till ett ställe, säger han. Fantastiskt.

Det här året kommer Sollefteå kommuns andelar innehålla mindre blad, bönor och örter. Det är kockarna som tyckt att dessa grödor varit svåra att använda, men det passar Niklas fint eftersom det samtidigt är de grödor som tar mest tid att skörda. Det handlar nog om vad kockarna är vana att laga, tror Niklas.

Jonny instämmer i att vissa grödor varit svårare än andra.

– Jordärtskockor är ju en väldigt fin produkt, men inte helt enkelt att få in i en skolas matsedel. Möjligtvis att man kan göra en puré till äldreomsorgen. Rovor och likande är inte heller speciellt vanligt nu för tiden. Samtidigt är det ju den typen av råvaror som vi har i Norrland som är roliga att göra maträtter av.

Niklas tips till andra kommuner är att noga tänka över den interna logistiken, så leveranser och eventuella vidaretransporter blir så smidiga (och klimatsmarta) som möjligt. Niklas levererar alla andelar till ett större kök som sedan skulle ansvara för vidaretransporten till andra kök. Detta har dock inte funkat så bra och de provisoriska logistiklösningarna har känts ganska orimliga.

Jonny Ohlsson instämmer också i Niklas slutsats om att logistikbiten varit svår.

– Vissa förskolor är ju t.ex. för små för att ta emot en hel leverans, säger han.

Just logistiken verkar ju därmed både Sollefteå och Kramfors kommun ha fått justera under säsongen, vilket gör det till en fråga som andra kommuner bör ha i åtanke i samband med att de går in i liknande samarbeten.

Också Jonny Ohlsson på Sollefteå kommun verkar väldigt nöjd med säsongen. Han låter alldeles lyrisk när han berättar om hur hög kvalitet grönsakerna håller. Han uppskattar de höga näringsvärdena i grönsakerna som kommer sig både av odlingsmetoderna och det faktum att Niklas använder frökonstanta sorter. Han berättar också om hur mycket mer av grönsakerna man som kock kan använda när de är så här nyskördade. Som exempel tar han broccolin från Nyttogården.

– Där man vanligtvis måste kasta de träiga stjälkarna så är broccolistjälkarna från Nyttogården en riktig delikatess!

Givetvis finns det också utmaningar.

– I vissa kök har kockarna varit väldigt taggade, i andra har de varit svårare att engagera, berättar Jonny vidare. Vissa grönsaker har man inte riktigt vetat vad man ska göra med och har därmed varit svåra att få in på matsedeln. Som ett gott exempel nämner han skolan i Resele som gjorde ett helt fantastiskt grönsaksbord med enbart Nyttogårdens grönsaker.

– Vi har också varit dåliga på att utnyttja möjligheten till studiebesök och till att använda samarbetet i det pedagogiska arbetet. Här ser han en massa potential i allt från att använda gården i ämnen som hemkunskap och naturkunskap, men också bara som ett utflyktsmål. Vår förhoppning är att under 2017 kombinera vårt andelsägande med pedagogiskt arbete, säger han.

Skulle du rekommendera andra kommuner att bli andelsägare i lokala andelsjordbruk, undrar jag?

Absolut, svarar Jonny genast och fortsätter:

­– Den fråga jag ofta får är: blir det inte dyrt? Och mitt svar brukar bli att jo, det kostar mer per kg än att köpa grönsaker från en grossist. Men dels så handlar det inte om jättemycket pengar. Och dels så får man en massa andra värden på köpet. Jag tror personligen väldigt mycket på den här typen av jordbruk. Många av andelsjordbruken jobbar ju på att skapa ett hållbart jordbruk. Kanske fler vågar satsa om man inte tar hela risken själv. Jag skulle rekommendera andra andelsjordbrukare att börja med några få andelar och bygga upp sitt företag successivt. Jag tror att andelsjordbruk, oavsett om kunderna är privatpersoner, restauranger eller offentliga kök, kan leda till att vi får fler jordbrukare i Sverige. Delar man risken med sina andelsägare kan fler våga satsa.

Vad kommer ni att göra annorlunda 2017?

Alldeles nyss har Jonny och Niklas träffats och utvärderat och börjat planeringen för nästa säsong. Frågor som diskuterades var t.ex. hur kommunen kan anpassa sin matsedel utifrån grödor som Niklas vid specifika tillfällen får överskott av?

– Vi kommer även minska antalet grödor i våra andelar till nästa säsong. Kanske vissa leveranser enbart kommer bestå av en gröda – på så vis blir det lättare för oss att basera en maträtt utifrån denna gröda.

– Det som jag tror är viktigt är att ha en bra dialog och respekt för varandras behov och utmaningar. Att hitta ett sätt som fungerar för båda, avslutar Jonny.

 

Maja, den 2017/03/10, Kommentera

Skolodling skapar engagemang!

Klassrummen på Tolgs skola har utsikt över vår odling. När läraren för treorna i fjol frågade om klassen fick komma ner till vår odling och vara med och så plockade vi genast fram frön till morötter i fyra färger, betor i tre färger, sockerärter, brytbönor, ringblommor, blåklint, sättlök och ett par pumpaplantor.

 

Strax före sommarlovet kom klassen och sådde. Med så många händer – och en såmaskin som alla ville testa – blev det ganska många meter –  hela 260! Vad som skulle hända sedan hade varken vi eller skolan klart för oss, vi tänkte oss nog att barnen skulle få komma tillbaka någon gång på hösten och skörda lite.

Men efter sommarlovet gick skolan ”all in”. Alla, från F-klass till 6:an involverades i ett ämnesövergripande temaarbete om hållbar utveckling – med startpunkt i odlandet. De egenvalda projektämnena berörde allt från hur man själv kan leva hållbarare, till vad kommunens politiker gör. Och alltsammans avslutades med en skördefest där barnen tillsammans lagade lunch av de egenodlade grönsakerna och därefter bjöd in till öppet hus.

Där fick man gå runt i klassrummen och imponeras av barnens fantastiska redovisningar. Man kunde också köpa hållbara receptböcker, grönsaker, barnens egna ringblomsfrön i snygga påsar och en tidning om skolmaten. Pengarna skänktes till organisationen Tuki Nepal som Tolgs skola har ett samarbete med och gick till att bygga upp en skola som rasat i jordbävningen.

 

Som odlare var det helt underbart att följa barnens odlingsglädje. Några kom till och med förbi med sina föräldrar efter skolan och visade. I deras arbeten om hållbar utveckling kunde man sedan se hur förståelsen om hållbar mat hade växt fram, liksom för hållbar utveckling i stort. Att stoppa ett frö i jorden och följa hur det utvecklas till en morot eller bönplanta skapar helt enkelt en förståelse för vårt beroende av jorden. Då blir slutsatsen också självklar – om vi förgiftar och förstör jorden, förstör vi också själva grunden för vår egen existens. Att få jobba med händer och kropp, få en tydlig lön för mödan i form av grönsaker och koppla arbetet till något större – det skapar engagemang! Både för jorden, världen och skolarbetet!

Vill du se resultaten är du välkommen att titta på utställningen i foajén på Växjö konserthus den 20/3 i samband med Kulturskolans föreställning Earth Calling kl.19.

 

 

Maja, den 2017/02/28, 1 kommentar

Plötsligt känns anledningen till varför jag har tagit steget från husbehovsodlare till andelsjordbrukare viktigare än någonsin

Av Maja Söderberg

Det är brist på grönsaker i butikerna, sallad flygs in från USA och priserna skjuter i höjden. Även vi svenskar (som brukar vara väldigt skyddade pga vår köpkraft) får känna på sårbarheten i vårt livsmedelssystem. Plötsligt känns anledningen till varför jag har tagit steget från husbehovsodlare till andelsjordbrukare viktigare än någonsin.

Vi som odlare märker ju inte av grönsaksbristen och det som för mig har blivit en självklarhet känns plötsligt väldigt lyxigt igen: vår källare är fylld med potatis, morötter, rödbetor, palsternackor, kålrabbi, vitkål och rödkål, i frysen finns överflöd av grönkål, spenat, mangold, sockerärter och haricot verts, i vardagsrummet står pumporna uppradade och i köket hänger knippen med vitlök och chili. Och eftersom odlingslängtan så här års är överväldigande, växer ärtskotten i köksfönstret och ger färskt grönt till både smörgåsar och sallader.

Det var ju för att jag vill att fler ska få njuta nyskördade och smakrika grönsaker, samt kunna följa sina grönsaker från jord till bord som jag blev andelsjordbrukare. Men också för att jag vill var med och skapa ett tryggt och hållbart livsmedelssystem, med basen i lokalsamhället. Att vi i Nybrukarna i år kommer att odla grönsaker som räcker till 100 personer i vår närhet, känns väldigt bra. För att kunna leverera under en lång säsong håller vi just nu på att förbereda kylrum, samt planera för hur vi kan utnyttja vårt tunnelväxthus till både tidiga och sena skördar. Genom att diversifiera vår produktion – vi odlar omkring 70 olika grödor, och flera olika sorter av de flesta – minimerar vi dessutom risken för missväxt.

Priset på en andel av vår skörd redan satt, så varken våra andelsägare eller vi odlare behöver oroa oss för svängningar på världsmarknaden.

Som små lokala odlare, är det lätt att känna sig liten och obetydlig. Men när det gäller livsmedelssäkerhet tror jag att just många små producenter är vägen att gå. Och modellen andelsjordbruk växer så det knakar – antalet dubbleras för varje år. I skrivande stund sitter jag på tåget på väg till en erfarenhetsutbyteshelg med andelsjordbrukarkollegor från hela landet. Som alla vill vara en del av lösningen.

Maja, den 2017/02/03, Kommentera

Vinterjobb hos Nybrukarna – receptfilmer!

Vintern är den perfekta tiden att skapa recept till säsongens receptblad. Vi har valt ut ett antal grödor som vi tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet. Det ger vi dem genom att skapa receptfilmer! Idag har jag och Joe jobbat med salladskålen – en gröda som mår bäst vid en sen sådd, den tål en hel del frost och lämpar sig därför perfekt för en andraskörd i kålskiftet. Idag har vi dels lagat en wok med japanska smaker och dels en smarrig sallad. På bilden filmar Joe ingredienserna till wokens marinad. Filmerna kommer vi publicera och dela i samband med att just den grödan har säsongspremiär i våra grönsaksandelar.

Salladskål skördad 26 oktober.

Maja, den 2017/01/24, Kommentera

I framtiden bor alla i städer och maten produceras av robotar…

 

robobonden

Så föreställde sig en av deltagarna på ”Småland Living Lab”* vår framtida matförsörjning. Jag och de övriga gruppdeltagarna blev först alldeles tysta. Lät profetian sjunka in. Jag gillade inte alls att min första tanke var: ja, det skulle ju kunna bli både resurseffektivt och hållbart.

Hur kan vi skapa en hållbar matförsörjning? – är nämligen en av huvudfrågorna som vi i Nybrukarna genom vår verksamhet vill utforska.

Frågan spänner över många områden – från produktionsmetoder till transporter. Men vi har tänkt precis motsatt mot living-labbaren: att vi vill se en framtid där fler människor, istället för maskiner, jobbar med vår matförsörjning.

Vi märker ju själva vilken lyx det är att få tillbringa sina dagar utomhus och vilken tillfredsställelse det ger att arbeta med kroppen och få ett tydligt och meningsfullt resultat, i vårt fall i form av goda och vackra grönsaker.

Men tänk om vi har fel. Tänk om vi istället borde lägga alla resurser på att uppfinna robotar som drivs av hållbar energi och som kan göra jobbet åt oss medan vi lever ett hållbart liv i staden.

Vad tycker du? Hur ser din vision av en hållbar matförsörjning ut?

 

* Småland Living Lab samlade häromveckan ett 50-tal personer från olika delar och sektorer i Småland till en kreativ heldagsworkshop där vi definierade och utforskade viktiga framtidsutmaningar för ett hållbart Småland.

Småland Living Lab drivs av Mathilda Tham och Sara Hyltén-Cavallius på Institutionen för Design på Linnéuniversitetet. Maja Söderberg från Nybrukarna är en av medgrundarna.

 

Text: Maja Söderberg
Illustration: Joe Egan

 

Maja, den 2016/11/07, Kommentera