Av Maja Söderberg

Det är brist på grönsaker i butikerna, sallad flygs in från USA och priserna skjuter i höjden. Även vi svenskar (som brukar vara väldigt skyddade pga vår köpkraft) får känna på sårbarheten i vårt livsmedelssystem. Plötsligt känns anledningen till varför jag har tagit steget från husbehovsodlare till andelsjordbrukare viktigare än någonsin.

Vi som odlare märker ju inte av grönsaksbristen och det som för mig har blivit en självklarhet känns plötsligt väldigt lyxigt igen: vår källare är fylld med potatis, morötter, rödbetor, palsternackor, kålrabbi, vitkål och rödkål, i frysen finns överflöd av grönkål, spenat, mangold, sockerärter och haricot verts, i vardagsrummet står pumporna uppradade och i köket hänger knippen med vitlök och chili. Och eftersom odlingslängtan så här års är överväldigande, växer ärtskotten i köksfönstret och ger färskt grönt till både smörgåsar och sallader.

Det var ju för att jag vill att fler ska få njuta nyskördade och smakrika grönsaker, samt kunna följa sina grönsaker från jord till bord som jag blev andelsjordbrukare. Men också för att jag vill var med och skapa ett tryggt och hållbart livsmedelssystem, med basen i lokalsamhället. Att vi i Nybrukarna i år kommer att odla grönsaker som räcker till 100 personer i vår närhet, känns väldigt bra. För att kunna leverera under en lång säsong håller vi just nu på att förbereda kylrum, samt planera för hur vi kan utnyttja vårt tunnelväxthus till både tidiga och sena skördar. Genom att diversifiera vår produktion – vi odlar omkring 70 olika grödor, och flera olika sorter av de flesta – minimerar vi dessutom risken för missväxt.

Priset på en andel av vår skörd redan satt, så varken våra andelsägare eller vi odlare behöver oroa oss för svängningar på världsmarknaden.

Som små lokala odlare, är det lätt att känna sig liten och obetydlig. Men när det gäller livsmedelssäkerhet tror jag att just många små producenter är vägen att gå. Och modellen andelsjordbruk växer så det knakar – antalet dubbleras för varje år. I skrivande stund sitter jag på tåget på väg till en erfarenhetsutbyteshelg med andelsjordbrukarkollegor från hela landet. Som alla vill vara en del av lösningen.