Inom Nybrukarna har vi under de senaste fyra åren utvecklat en modell som ska korta nyanländas väg till etablering. Det unika med modellen är att den ser till hela människan. Genom en kombination av praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik får deltagarna kunskaper och verktyg till att ta nästa steg in i samhället. Genom att den organiseras utifrån förutsättningarna i en by eller ort gynnar den också möten och integration där.

Nu är vi mitt uppe i att utveckla en handbok så att det ska bli enkelt att sätta igång “Tolgmodellen” på nya platser.  

Ingela Eriksson som är projektledare beskriver Tolgmodellen så här:

– Tolgmodellen är en tio veckor lång arbetsmarknadsinsats för etablering av nyanlända. Vår utgångspunkt  är att se till hela människan, eftersom vi tror att det kortar vägen för en etablering i sitt nya hemland. Deltagarna har praktisk svenska, hälsoträdgård och praktik på sitt schema. Modellen är utformad med bas i forskning, uttalade behov kring etablering och möjligt utförande i Tolg. Det är en nyskapande modell. Få initiativ ser idag till hela människan, men många ser behovet och möjligheten med detsamma.

– När de tio veckorna är slut för deltagarna, vet var och en vad som är lämpligt nästa steg att ta. De har blivit sedda och de har fått lära sig – och oss – både det ena och det andra. Det är tydligt att när de lämnar oss så är det med högre självkänsla och en god portion utvecklat språk jämfört med första gången vi sågs.

Från vår plats på jorden
Hon berättar vidare om hur idén tog form.

– Allt börjar ju med en idé, och så förstås även detta. Vi var några i Tolg som såg ett behov av att börja se mer till hela människan generellt än vad vi gör i dagens samhälle. Vi såg att flyktingströmmarna ökade och insåg att vi alla behöver hjälpas åt för att för att få människor att må bra och landa på en ny plats. Vi såg möjligheterna att göra något från den plats på jorden vi befann oss. De här tre delarna sammanfogades till en enhet, och så var resan med Tolgmodellen igång.

Från förstudie till genomförande med deltagargrupper
När grundidén kommit till kändes den självklar att arbeta vidare med. Ingela berättar att hon  gjorde mycket research om initiativ som gjorts tidigare och hittade flera bra – men inte heltäckande insatser. Tanken om att se till hela människan vid etablering växte sig starkare och starkare och efter några månader skickade vi in en projektplan för att göra en förstudie. Syftet var helt enkelt att se om det gick att skapa en modell för etablering av nyanlända med hela människan i fokus och att använda landsbygden som plattform för det.

– Glädjande nog fick vi projektplanen beviljad hos Leader Linné Småland.

Under åtta månader pågick förstudien. Ingela läste in sig på forskning, gjorde studiebesök, intervjuade människor som arbetade med målgruppen för att se vilka behov som fanns. Hon undersökte vilken förankring rent konkret som kunde ske i byn Tolg. Resultatet av förstudien blev konceptet Tolgmodellen, färdig för att köra pilotomgångar av. Arbetsförmedlingen i Växjö tyckte att detta var ett intressant koncept att testa, så nästa steg blev att genomföra ett pilotprojekt.

Första omgången med deltagare genomfördes under hösten 2017.
– Det var förstås ett mycket spännande steg att ta, berättar Ingela. Jag menar, det är ju en sak att ha en idé på pappret – en helt annan sak när det är dags att möta människorna. Vi vill ju verkligen att det ska bli så bra som möjligt för varje individ, men vi kan inte säkert veta om modellen egentligen är ett bra koncept.

När vi nu genomfört flera omgångar, samt finjusterat konceptet något, kan vi konstatera att Tolgmodellen fungerar riktigt bra. Den verkar vara en väg till en snabbare etablering i sitt nya hemland då den får både en kartläggande och självkänslehöjande funktion för varje deltagare.

– Eftersom vi ser individen i så olika sammanhang och under en längre period, så lär vi känna hen och kan med god förankring rekommendera nästa lämpliga steg att ta, menar Ingela

Utslussning
Något vi lagt till modellen är en utslussning, där varje deltagare får en “utslussare” från Tolg.

–  Trepartsmöten med handläggare från arbetsförmedlingen, utslussare och deltagare är exempel på det som görs för att överföringen från kartläggningen i Tolg ska komma till bäst nytta för individen, berättar Ingela. Något som visat sig vara väldigt värdefullt är när utslussaren använt sina kontakter och nätverk för att hitta praktikplats eller jobb som passar deltagaren, berättar hon vidare.  

Resultat: för deltagarna och från byperspektiv
Jag ber Ingela berätta mer om resultatet, både för deltagarna, men också utifrån byperspektiv.

– Det är så tydligt att deltagarna under sina tio veckor här både höjer sin självkänsla, hittar ett sammanhang och utvecklar sitt språk, säger Ingela och fortsätter: – Det är fantastiskt att se. Och väldigt svårt att förklara för den som inte varit med.

I byn har deltagarna blivit väldigt välkomnade. För att en sådan här insats ska fungera är förankringen i byn en viktig pusselbit. Och här har många bybor involverat sig för att deltagaromgångarna ska flyta på. Det gäller allt från skjuts av deltagare, till lokaler att vara i, till praktikuppgifter, till handledarskap, till studiebesök, till att säga hej till deltagare när de träffats i byn. Känslan av sammanhang har varit stor och deltagarna har känt sig trygga här. Vi i Nybrukarna har t.ex. kunnat erbjuda en av de tidigare deltagarna säsongsjobb i våra odlingar, vilket har fungerat riktigt bra.

Vad har du själv lärt dig under arbetet med förstudie och pilotprojekt, frågar jag Ingela.

– Oj, jag har lärt mig så otroligt mycket under de här åren med Tolgmodellen. Om forskningsläget, om människors situation i sitt nya hemland, om andra kulturer, om byråkrati, om byn jag bor i, om mig själv… Att arbeta med Tolgmodellen är en enorm förmån.

Spridning till nya platser
– Just nu har vi gått in i en ny fas, berättar Ingela. De avtalade testomgångarna är avslutade och vi tittar nu på hur resultatet blev. Vi arbetar också med att sprida vidare våra erfarenheter för att på så vis göra det enklare för nya aktörer och nya platser att använda modellen. En handbok håller på att tas fram och vi letar just nu efter nya platser och aktörer som vill testa modellen på sin ort.

Tolgmodellen om fem år
Jag ber Ingela fundera över vilken effekt hon hoppas att Tolgmodellen har fått om fem år.

– Om fem år hoppas jag att fler arbetar med hela människan som utgångspunkt. Jag hoppas att konceptet Tolgmodellen har vuxit in i flera verksamheter runtom i landet och att de anpassats till förutsättningarna för varje plats och varje grupp som deltar. Och så hoppas jag förstås att det ger resultat för individerna som deltar – att de etablerar sig snabbare i sitt nya hemland.

Mer om Tolgmodellen finns att läsa i vår handbok, en del texter är klara, andra på väg.

Inledning
Vi i Nybrukarna vill att vår produktion ska vara så hållbar som möjligt. Vi gödslar med gröngödsel samt med dynga från närliggande gårdar och stall och använder givetvis inga kemiska bekämpningsmedel. Fröer, plantjord och annat vi köper in är i högsta möjliga mån ekologiska. Dock är vi (ännu) inte KRAV-certifierade. Vilket egentligen är konstigt eftersom vi allesammans är stora förespråkare av KRAV. Vi har som långsiktigt mål att certifiera oss, har haft ett rådgivningstillfälle med ett av certifieringsföretagen, men har än så länge inte tagit steget att KRAV-certifiera oss. Våra argument för att avvakta har så här långt varit:

• Vår diversifierade produktion med andelar som försäljningssätt är inte anpassad till att mätas enligt KRAVs regler. Vi väger t.ex. aldrig vår skörd, och vi gödslar, sår, planterar och skördar hela tiden successivt, vi samodlar flera olika grödor och tillämpar även successiva grödor under samma säsong. Vi har inte hittat något sätt att mäta detta, som inte blir alltför tidskrävande.

• Vi har bara 1-årsarrende på hälften av vår odlingsmark. Och eftersom omläggningstiden är 2 år känns det väldigt osäkert att certifiera den odlingsplatsen.

• Vi jobbar hårt för att minimera vår administration, och att KRAV-certifiera tror vi istället skulle innebära en ökning av administrationen.
• Våra kunder har inte efterfrågat en certifiering. Eftersom vi säljer direkt till våra kunder, utan mellanhänder verkar det som om de är helt nöjda med transparensen vi visar i produktionen via olika kommunikationskanaler.

Alltså: vi ser framför oss att en certifiering skulle innebära extra jobb, samtidigt som vi inte räknar med att kunna öka priset. Därför har vi valt att avvakta med att certifiera oss tills dess att vi ser en tydlig fördel för oss.

Men det här känns ändå inte helt bra för mig. Jag har den sista tiden dessutom stött på ganska många småskaliga producenter som resonerar på samma sätt. Det är administrationen och kostnaden som jag oftast har hört som anledningarna till att inte certifiera sig. Men kanske också kontrollerna – vi verkar i ett land där mängden regler att ha koll på för den småskaliga företagaren ofta känns oöverstigligt redan som det är. Att helt frivilligt addera extra regler ovanpå detta, känns därför inte särskilt motiverande.

För att få diskutera detta motstånd jag både själv känner, och som jag har mött hos många andra små producenter, bestämde jag därför möte med KRAVs ordförande Linus Källander.

Möte med Linus Källander

Linus är uppvuxen på en ekologisk gård i Sörmland. Där var det alltid självklart att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och välja så naturliga metoder som möjligt. Hans föräldrar var eko-pionjärer som, förutom arbetet på gården, också har arbetat mycket med att starta organisationerna som ska stötta utvecklingen av det ekologiska jordbruket, som exempelvis Ekologiska Lantbrukarna. Så Linus har helt enkelt vuxit upp med engagemanget för ekologiskt och funnits med mitt i de här diskussionerna, ända sedan starten av den svenska ekorörelsen. Själv har han dock främst engagerat sig i frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Han har t.ex. varit med och startat organisationen Sveriges Ungdomsråd. Linus arbetar för närvarande på Regeringskansliet med unga och nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
– Samtidigt har det alltid varit hållbar utveckling som varit min drivkraft och det går ju inte att separera dessa frågor från social utveckling. I en hållbar, stabil och demokratisk värld måste vi också kunna producera mat på ett sätt som inte skadar, människor, natur eller djur, säger Linus.  

Linus ingång i KRAV gick via Dyrare mat, nu!, en tankesmedja/lobbyorganisation han startade 2010.

Driva på utvecklingen
– Min vision för hållbart jordbruk är väldigt lik den som KRAV har, berättar Linus. Produktionen av mat ska kunna ske utan att belasta framtida generationers möjligheter att försörja sig själva.

– Men jag är också övertygad om att den dagen då all mat är hållbart producerad, kommer KRAV fortfarande att behövas. KRAV kommer alltid ha ett uppdrag i att driva på utvecklingen – den kraften behövs. KRAV kommer fortsätta att spela en viktig roll i att de som vill gå före och vara mer hållbara en alternativen ska kunna få mer betalt för sina produkter.

Ökat värde av det svenska lantbruket
Linus tycker att den klassiska konflikten mellan eko och konventionellt är missriktad. Det ekologiska jordbruket har en del mycket att lära av det konventionella, t.ex. i form av rationella system. Men det konventionella har också mycket att lära av det ekologiska. Vi behöver se att båda varianterna utvecklas.

Är det bra att det finns en konflikt, undrar jag?

Att det finns en konflikt beror ju i mångt och mycket på att KRAV startade som ett alternativ och därmed också som en kritik av det konventionella jordbruket, menar Linus. Sedan är väl konflikten i sig aldrig positiv, fortsätter han.

Men man kan absolut se värdet av att det ekologiska faktiskt driver på det konventionella, säger han. Och genom att vi utvecklar hela det svenska lantbruket mot ökad hållbarhet ökar vi också värdet av hela det svenska lantbruket.

Sedan poängterar Linus vikten av den personliga drivkraften hos den enskilde lantbrukaren. Vilka värden som driver en, vad som engagerar och intresserar en, men också vilka förutsättningar man har.

Hur gör vi matproduktionen fossilfri?
Vad KRAVs roll är framöver, frågar jag?

När KRAV bildades var den ekologiska produktionen så liten att den knappt fanns. Den sågs därför som konstig och ja, alternativ. EUs ramverk för ekologisk produktion kom långt senare. Så KRAV kommer från rollen av att vara pådrivande, att jobba för skapa en marknad för de ekologiska produkterna och skapa enhetliga regler för hur den ekologiska produktionen ska gå till.

I och med EUs ramverk för ekologisk produktion kom till så har KRAVs roll förändrats. KRAV ska nu vara något mer än det EU-ekologiska. Vad som blir allt tydligare, inte minst i vår nya strategi är att vi måste också vara pådrivande, berättar Linus.

Att det finns ett EU-regelverk för ekologiskt samt ett stödsystem som är byggt utifrån detta är bara att förhålla sig till. Det är inte det som är vår drivkraft. Vår definition av hållbarhet ska grunda sig i djupare ekologiska principer än så. I KRAV kan vi bygga in helt andra värden än i det EU-ekologiska. Inom KRAVs regelverk kan vi utveckla produktionen på ett helt annat sätt.

Inom KRAV pratar vi just nu kring klimatfrågan: hur blir vi fossilfria? Det är den rollen jag tycker KRAV ska ha: att driva på gå före, även gentemot de EU-ekologiska. Sedan måste KRAV också  ge ett tydligare mervärde för producenterna.

KRAV-certicera sig som småskalig producent?
Jag som liten, småskalig grönsaksodlare, vad vinner jag på att certifiera mig, frågar jag Linus?
– Jag tycker man kan se det på två sätt, svarar han: dels ska KRAV kunna underlätta din vardag genom att erbjuda ett tydligt stöd i regler och verktyg. Dels är du med och stödjer vårt påverkansarbete gentemot konsumenterna och kan dra nytta av den efterfrågan att vilja köpa ekologiska och hållbara varor som skapas. Själva certifieringen är sedan beviset för att du uppfyller produktion på en viss nivå. KRAV är dessutom en organisation som man kan påverka, vilket inte är fallet med det EU-ekologiska ramverket. För den småskaliga producenten är det självklart viktigt att certifieringen ger ett mervärde i slutändan, fortsätter han.

Jag uttrycker min oro över ökad administration. Han poängterar att ska man följa regelverket ska man ju också tåla att kontrolleras. Tiden och kostnaden för kontrollen ska ju jämföras med att man i slutändan kan få mer betalt för sina produkter.

Kriterie-baserat reglersystem
Sedan fortsätter Linus genom att säga att KRAVs regler ska bli mer lättanvända för dig som producent – där har KRAV ett jobb att göra, menar han. Inte i att sänka ribban, poängterar han, utan i att göra reglerna enklare att följa. Han berättar att man inom KRAV just nu ser över möjligheterna att utveckla kriterie-baserade regler. Syftet är att ha mer målstyrda regler. Det finns ju exempelvis olika sätt att minska sin energiförbrukning eller uppnå en hög biologisk mångfald på. Kan man då sätta en regel/ett kriterium, men inte detaljstyra sättet som producenten uppnår den på, blir systemet mer öppet för dig som producent att välja en metod som passar dig.

Ett sådant system skulle ge mer frihet för producenterna.

Viktiga värdebärare
Jag undrar om KRAV har någon strategi kring om det finns någon viss storlek på producenter man tycker är viktiga eller mindre viktiga att få med sig?

– Vi har en stor ödmjukhet för att det är i primärproduktionen som den stora miljönyttan sker.

De småskaliga producenterna som säljer direkt till konsument blir ju också väldigt viktiga värdebärare. Därför är det viktigt för oss att vi har regler som är användbara för den småskaliga producenten. Vi måste ju också lyssna på vad de småskaliga vill ha ut av KRAV, utöver konkreta regelverk. Vad kan KRAV hjälpa till med? Vi har precis antagit en verksamhetsplan för 2019, vilken har stort fokus på dialog med producenter. Sen tror jag inte man ska tänka att alla småskaliga har samma behov, grönsaksproducenterna har t.ex. inte samma behov som fjäderfäproducenterna.

KRAV ska bli mer synliga
Vad har vi att förvänta oss av KRAV framöver?
Att KRAV blir mycket mer synliga, att vi ska blir en större del av den offentliga debatten. Vi har t.ex. gjort en, för oss, ganska liten kampanj i höst där vi pratat om klimatfrågan kopplat till sommarens torka. Att tala till konsumenten som medborgare och inte bara som konsument är en av våra ingångar framöver, något vi gjorde i den här kampanjen.

Trepartscertifiering bygger förtroende
Linus berättar att han själv stått på Bondens marknad i Stockholm i över 15 år och sålt grönsaker och andra produkter från föräldragården. Han berättar att det absolut finns de som söker efter KRAV-märket, men att de allra flesta nöjer sig med att det är en bonde som säljer. Här tycker han att KRAVs kommunikationsarbete gentemot konsumenterna blir väldigt viktigt: för KRAV gäller det helt enkelt att skapa en efterfrågan på KRAV-certifierade produkter. Då kommer också steget för producenterna att ställa om bli mer självklart. Han är också övertygad om att en tredjepartscertifiering hjälper till att bygga förtroende mellan producent och konsument. – För konsumenten är det ju i princip omöjligt att bedöma om du på kvällarna går och sprider roundup på vallarna eller inte, exemplifierar han.

Klassrummen på Tolgs skola har utsikt över vår odling. När läraren för treorna i fjol frågade om klassen fick komma ner till vår odling och vara med och så plockade vi genast fram frön till morötter i fyra färger, betor i tre färger, sockerärter, brytbönor, ringblommor, blåklint, sättlök och ett par pumpaplantor.

Strax före sommarlovet kom klassen och sådde. Med så många händer – och en såmaskin som alla ville testa – blev det ganska många meter –  hela 260! Vad som skulle hända sedan hade varken vi eller skolan klart för oss, vi tänkte oss nog att barnen skulle få komma tillbaka någon gång på hösten och skörda lite.

Men efter sommarlovet gick skolan ”all in”. Alla, från F-klass till 6:an involverades i ett ämnesövergripande temaarbete om hållbar utveckling – med startpunkt i odlandet. De egenvalda projektämnena berörde allt från hur man själv kan leva hållbarare, till vad kommunens politiker gör. Och alltsammans avslutades med en skördefest där barnen tillsammans lagade lunch av de egenodlade grönsakerna och därefter bjöd in till öppet hus.

Där fick man gå runt i klassrummen och imponeras av barnens fantastiska redovisningar. Man kunde också köpa hållbara receptböcker, grönsaker, barnens egna ringblomsfrön i snygga påsar och en tidning om skolmaten. Pengarna skänktes till organisationen Tuki Nepal som Tolgs skola har ett samarbete med och gick till att bygga upp en skola som rasat i jordbävningen.

Som odlare var det helt underbart att följa barnens odlingsglädje. Några kom till och med förbi med sina föräldrar efter skolan och visade. I deras arbeten om hållbar utveckling kunde man sedan se hur förståelsen om hållbar mat hade växt fram, liksom för hållbar utveckling i stort. Att stoppa ett frö i jorden och följa hur det utvecklas till en morot eller bönplanta skapar helt enkelt en förståelse för vårt beroende av jorden. Då blir slutsatsen också självklar – om vi förgiftar och förstör jorden, förstör vi också själva grunden för vår egen existens. Att få jobba med händer och kropp, få en tydlig lön för mödan i form av grönsaker och koppla arbetet till något större – det skapar engagemang! Både för jorden, världen och skolarbetet!

Vill du se resultaten är du välkommen att titta på utställningen i foajén på Växjö konserthus den 20/3 i samband med Kulturskolans föreställning Earth Calling kl.19.